Dagens vikt

Startvikt 99kg

vecka 47: 99,0kg

Vecka 48: 97,0kg -2kg

Vecka 49: 96,2kg -0,8kg

Total viktnedgång: 2,8kg

Vägdag: Måndag

Målvikt: 74kg.

Kvar: 22,2kg

Kolla in mig

Gick in på www.mvm.com och gjorde dessa bilder av "mig", eller rättare sakt utifrån min vikt idag, min målvikt samt hur jag såg ut tidigare.

Första bilden ska motsvara när jag började min viktnedgång = 99kg. Den andra bilden ska motsvara min målvikt = 74kg.

Första bilden är min målvikt = 74 kg, den andra bilden är efter jag varit med på viktväktarna för typ 11 år sen= 67kg.

Oj vad vi har slitit i helgen. I lördags blev det storstädning med fönsterputsning på både över -och undervåningen. Idag efter skruttans dansuppvisning "julpyntade" jag medan maken och skruttan bakade pepparkaka.

I morgon är det plugg. Om jag hade fått bestämma skulle jag vilja vara hemma och bara mysa med allt pynt. Jag är älskar julen, plockar varje år upp ca 4 flyttkartonger med julsaker -mysigt.


Lite detaljbilder här hemifrån.

Skruttans namnsdag

Idag har min skrutta namnsdag i "andra namn". Det firades med nagelack på de små söta naglarna i morse och klänning till dagis. Önskemål fanns om resturangbesök, så nu har jag även bokat in grannarna med deras två barn till skruttans favorit "resturang" som består av en "finare" pizzeria.

Idag bokade jag biljetter i julklapp till min älskade mellansyster. Min planering är att vi i januari ska gå och se "Bruden som visste för lite" med bl.a. Pernilla Wahlgren.

Jag, min syster tillsammans med sin äldsta son i Åre 2007.

Det går fort

Läste igenom mitt tidigare inlägg och tänkte....shit 25 kg. Ni måste ju tro att jag är värsta dunderklumpen, men så illa är det inte.

När jag säger vad jag väger till folk, så tror dem mig inte. Jag är den typen som har kraftig benstomme, nu skyller jag inte alls på det. Om vi leker med tanken att jag går ner till det lägre BMI skalan så skulle jag fortfarande se "stor" ut. Hm, det här var svårt att förklara. Vissa är netta och små medans andra är "grova" (fast smala). Ni förstår nog vad jag menar:).

Hur började min övervikt då?

Skrev in mig på viktväktarna när jag var 18 år och gick snabbt ner 16 kg och nådde målvikt. Jag gick aldrig kvar för att lära mig hur jag skulle fortsätta att äta, så under några år kom kg tillbaka sakta med säkert. Sen har det väl blivit lite tarftliga försök, men inga hållbara och genomtänkta.

Sen jag började plugget för 1.5 år sedan har det ökat upp ytterligare 10 kg. Träningen avtog och mest stillasittande plugg gjorde sitt.

Så nu är det dags att bli av med dem där överflödskilona....

Är det så här smal jag kommer bli, nja det var det där med benstommen va?!

Min dag

Min dag har varit toppen. Fertilitetscentrum har ringt, och vet ni vad -vi har fått klartecken att skjuta upp våra restrerande IVF försök. Vi får 18 månader på oss att genomföra de som är kvar from när vi bestämmer att vi vill starta upp med IVF nr 2.
Är inte det toppen?

Det är ju helt sjukt bra.

Min lunch

Då ska jag släppa bomben....en liten hemlis som jag tror många kämpar med. Enligt BMI lider jag av fetma, och det vill jag ju inte. Mitt mål är att bli normalviktig. Men för att bli det så måste jag gå ner 25 kg, och jag har nu bestämt att jag ska göra det. Jag upplever mig själv inte som tjock i den bemärkelse att jag har fetma, men på papret står det så och det är väl bara att lita på det.

Min motivation är på topp, och det känns hållbart. Har redan kommit en bit på vägen i form av 2 kg. Hur gör jag då? Äter frukost, mellis, lunch, mellis och middag. Använder mig av tallriksmodellen, reductil samt sunt förnuft och en jäkla anamma.

Mina skolböcker denna kurs.....det är inte nådigt.

Räknade idag ihop och gjorde en översikt vad och hur mycket jag måste läsa denna kurs varje dag. Det är helt sjukt mycket enligt min åsikt. Det blev lite mycket så istället för att bita tag i en bok så gick jag och la mig för att sova......och det är ju jättebra........not!

Hur funkar det?

Behöver lite hjälp ifrån er. Jag läste av en slump igenom vårt avtal gällande våra IVF försök på vår privatklinik. Anledningen är att jag letade efter telefonnumret för att fråga om man kan skjuta upp sista datum att genomföra våra två IVF försök som är kvar.

Enligt avtalet måste vi genomföra våra tre IVF försök inom 18 månader efter avtalet undertecknades. Vi har pratat lite här hemma och känner att vi behöver längre tid på oss, vi behöver få tid att komma på fötter.

Och då läste jag:

"Behandling som inte leder till återförande av befruktade och delade ägg räknas ej som något försök. 2 på detta sätt brutna behandlingar räknas emellertid som ett försök".

Vi fick ut 6 ägg, av dessa var 1 omoget, 3 var inte befruktningsdugliga, 2 blev befruktade men avstannade och vi fick aldrig tillbaka några ägg. Innebär det då att vårat försök inte räknas? Utan att vi har tre tillfällen till? Har ringt kliniken men de har inte telefontid förrän 13.00. Blev lite fundersam nu...

Uppdatering: Kliniken har ringt. Det försök vi gjorde räknas inte så vi har 3 IVF försök kvar. Tack för det Televerket!

Filmtajm

Jag trottsade tröttheten igår kväll med en hyrfilm. Har länge velat hyra Johan Falks senaste, men den har varje gång varit uthyrd.....förutom igår kväll. Det var nog en av "hans" mest spännande filmer, satt och darra av nervositet.

Snart är det dags att bege sig till skolan, dags för lite kriminalpolitik. Ikväll blir det föräldramöte så något mer på besök på bloggen blir det inte idag.

Så ni får ha en trevlig dag så syns vi imorgon!

Klassfest

Blev nyligen uppringd av ett företag som ska ordna med klassfest för alla oss som gick ut 9:an tillsammans i vår skola, blev tillfrågad om jag ville vara klassrepresentant. Och eftersom jag har lovat mig själv att våga prova på nya saker och inte fega ur så kunde jag allstå inte säga nej.

Sekunden efter jag la på luren ringde jag som en fnittrig tonåring upp min kompis som jag var "bästis" med och är väl fortfarande. Gud vad vi tjattrade om dittan och dattan, lite uppspelta:)

Annars är jag helt slut idag. Upp i morse, utvecklingssamtal på dagis, till tåg, föreläsning i skolan, hem, förbi bibblan, hämta skruttan, förbi jobbet och köpa julklapp till systersonen, hämtat av maken, en snabbkorv för att stilla värsta hungern, in i affären handla, hem, laga mat, duscha skruttan och nu sitter jag här framför datorn medan maken och skruttan är nedslagna framför en film på tv. Skruttan är uppe på övertid, egentligen skulle hon läggas för 1 timme sedan. Men ikväll, just ikväll så orkar vi inte tjafsa, inte orkar streta emot. Vi brukar vara hårda, men inte idag.

Vår katt som gärna kryper in på alla möjliga ställen.

Påsen som vi normalt använder till simhallen fick bli en koja.

Fick dessa av farmor idag, som sattes upp i mörkret

(det är stjärnor, ser lite konstigt ut på bilden)......

Vår dag bestod av att åka hämta skruttan hos mormor och morfar. Skruttans kusiner har även dem varit hos mormor och morfar hela helgen, så vi mötte upp syrran med sambo, så det blev lite fika och mycket dösnack.

När vi var hemkomna knackade farmor på dörren, fika igen. Efter det provade jag mitt nya smink från i.d. Mineralmake-up. Var först mycket skeptisk, men är helt underbart. Huden blir så jämt och fin. Före sommaren blev jag rekomenderad av min bästis, men tyckte det var lite dyrt. Fick sen presentkort på Kicks när jag fyllde 30 år. Såg även att Evelina med bloggen http://happilyeverafter.se/ använde sig av det. Så jag passade på.....annars har jag använt mig av Kanebo som jag varit kanonnöjd med. Men ville prova något nytt efter 8 år.

Efter det har det inte blivit mycket. Ska iväg på yoga lite senare, efter det blir det nog middag. Igår satt jag och räkna ut hur mycket vi lagt ner på att få barn, det är inte billigt om man har problem med fertiliteten:) Tänkte visa senare, när jag är upplagd.

Mitt nya smink jag tänkte prova....

Myskväll och barnfria

En tidig julklapp från "bossen"....

Vilken dag det var igår, blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det var inte roligt att slåss bland alla julklappshandlande individer. Jag hage migrän och var bara allmänt irriterad. Jag hittade inte alla julklappar och fick bara ångest. Jag kan bli lite stressad över sånt, när jag har tänkt en sak och det blir inte riktigt så, vet inte om det har med min kontrollgen eller inte.

Idag jobbade jag i den söta butiken där jag bor, och det är SÅ roligt att få träffa folk och snacka lite. Fick av "bossen" som är vän och granne till mig den underbara julsprayen från Maison Belle. Helt underbar, rekomenderar den varmt!

Nu ska jag steka min favoriträtt som är pannkakor, vispa grädde och öppna blåbärssyltsburken. Ta med makens middag som består av revbenspjäll, krypa upp bredvid honom och titta på film samtidigt som brasan sprakar och värmer. Vi är barnfria och vi ska njuta av en kväll där vi bara behöver tänka på oss själva.

Film och......

brasa......

Nystädat

Nu är det nystädat här hemma, det är så skönt när krafterna börjar komma tillbaka. Vill liksom bara skrika ut av lycka......när jag stod där och putsade spegeln på toan, kom tankarna att "undra när jag faller igen". Vi som har fått missfall, har fått erfara att så är det, ena dagen är man glad och känner sig som världens starkaste för att sedan dagen efter ligga i fosterställning i sängen och önska att man inte fanns. Så är det upp och ner innan allt stabiliseras.

Är snart klart med tentan, mamma min har fått läsa igenom den, tänkte även be mannen min. Vill ha all feedback man kan få. Målet är att få iväg den idag, så jag kan storshopa julklappar imorgon. Jippi!!

I måndags var jag och skruttan iväg, för hon önskar sig ta hål i öronen. Så fick det bli, grannen fick en lillebror och vår skrutta får ta hål i öronen, måste kompensera på något sätt:). Vi träffade upp min mellansyrra och hennes två söta ungar som är 2 och 5 år.

Skruttan med sina rosa örhängen....

Tentadags

Mina dagar består just nu att skriva hemtenta gällande metod inom Kriminologi. Det är roligt och för en gång skull har jag koll:)

Jag har bra dagar nu, är glad för det och lever för det i stunden. Försöker att inte tänka så mycket på när jag faller igen för det vet jag kommer ske, men när vet man aldrig. Men inte nu, för nu lever jag i det positiva och jag behöver hämta kraft därifrån för att orka fler fallgropar.

På fredag ska tentan lämnas in, och jag hoppas att jag har en bra dag för jag skulle så gärna vilja åka iväg i lugn och ro, helt själv och bara gå i affärer och köpa julklappar och bara strosa. Det blir en lugn jul när det gäller julklappar, det är skönt att inte behöva tokhandla för att alla ska kunna få sina julklappar. I år ska vi satsa på julmaten istället...mumsigt.

Nu måste jag återgå till plugget, så tentan hinner bli klar!


Våra julstjärnor i vardagsrummet.
Nu är det snart bara 2 veckor kvar....längtar!

TACK!!

Jag vill verkligen tacka alla som stöttat mig genom sina kommentarer. Det är är Emelie med bloggen Semlesara, Ellen med "Jag och livet", Sara med "Jag älskar, därför finns jag", J med " IVF karusellen", "Av längtan till dig", Sara med "Lilla underbarn", Joanna med "Plusresan", Jenny, Sofie med "En inre sesa genom IVF" sist men inte minst Jenny med "Barnlängtan".

Har funderat ut något att skriva, men inget kan i ord beskriva vilken enormt stöd ni har gett mig. Så jag säger bara "TACK"!!!.

Idag som igår började dagen bra, väldigt bra. Känner mig inte deppig, utan förväntansfull och längtansfull över vad framtiden har att ge. Men det kan som igår svänga hit och dit. Men det är åt rätt håll, åt rätt riktning.

Har tänkt i samma banor som Sara med bloggen http://lillaunderbarn.blogg.se/ skriver att bloggen min kommer troligen inte handla så mycket om IVF och barnlösheten i sig ett tag framöver. Eftersom vi hade redan innan vi nu blev gravida helt spontant beslutat att avvakta och vänta tills både jag och maken känner oss starkare och friskare. Vi vet inte när men våra två IVF försök som är kvar har vi tom oktober på oss att genomföra, alltså 11 månader kvar.

Under tiden ska vi leva livet och vårda det vi redan har, hämta kraft och ork. Idag är den en alldeles underbar dag!

Jag hos frissan för några år sedan, kanske dags för ett besök igen.....som kan liva upp vardagen ytterligare....Man får fuska och hitta alla knep som finns...

Dagen har börjat bra

Dagen har börjat bra, men man vet inte hur den slutar. Så ser mina dagar ut. Upp och ner, ner och upp i dagarna ända.

Igår träffade vi 5 dagar gamla N, så söt. Är otroligt glada för våra vänners skull, de har också haft det kämpigt att få barn. Tog 4.5 år för dem att få deras E som kom till via provrörsbefruktning, och nu N som kom till spontant efter "bara" 2.5 år. Så jag är glada för deras skull.

Efter besöket igår så tror jag måste reagerat, för jag blev deppig och ledsen. Har drömt om barn hela natten......så jag tror jag blev påverkad på ett negativt sätt (fastän jag inte vill). Men det går över, det vet jag för det är just nu så "färskt" alltihop. Jag reagerar till och med på gravida magar, blir på något konstigt sätt arg på dem....det var 6-7 år sedan som jag reagarade såhär, jag hoppas så innerligt att denna känsla försvinner för jag hatar den verkligen.

Men idag är det en bra dag, eller rättare sagt en bra morgon. Tror det kan vara att magen/livmodern känns bättre. Har haft väldigt ont efter skrapningen och haft en rejäl mensvärk och gott på smärtstillande dag som natt.

Medan maken tar sovmorgon har jag och skruttan redan hunnit med frukost, städning och damsugning av undervåningen. Det är nog det första jag gör i hemmet på länge. Kändes otroligt skönt.

Det är sådana här som jag just nu blir fruktansvärd arga på.........
så jobbigt för det går liksom inte att gömma dem.

Bild lånad från internet, kom inte ihåg varifrån bara.....

Livet går väl vidare....

Livet går väl vidare, inte just nu men någon gång. För det har det gjort tidigare för oss. Det blir deppiga inlägg just nu, för jag är deppig. Men jag är glad, jätteglad för det. För det är det jag vill, deppa rejält innan jag går vidare. Vid mitt förra missfall, för 9 månader sen så deppade jag inte utan gick vidare hur stark som helst (trodde jag), efter 4-5 veckor rasade jag och det var hemskt, var inte alls beredd.

Så ja, jag är på det sätt glad att jag deppar nu. Men det är ALDRIG roligt att deppa, för man är helt övertygad om att det inte kommer att gå över, man tror att det alltid ska vara såhär.

I tisdags var vi på MVC, för att få en ytterligare bekräftelse på att pyret verkligen var borta för oss. Även min söta MVC läkare tyckte att så var fallet, men var inte 100% så vi skickades vidare till ytterligare sjukhus, ett större sjukhus med en remiss i handen om vidare bedömning och ev. skrapning.

I onsdags efter vi lämnat skruttan på dagis åkte vi vidare och blev undersökta, det bekräftades att jag nu skulle befunnit mig i v. 10+1 men att pyret dött för oss i v. 6 + 3 (exakt samma dag som vårt första missfall). Så vi blev inskrivna på avd. 15, i väntan på en skrapning. Bytte om till sjuhuskläder och fick vänta på avdelningen i 10 tim innan det blev dags. Jag sövdes, vilket jag älskar och skrapades, efter 2 tim igen var jag uppe hos min älskade man som troget väntade på mig och fanns vid min sida varje sekund under hela dagen. Sen ville jag bara hem, hem till vår trygga vrå. Som tur var kunde farmor rycka in och hämta skruttan vår.

Under denna period har jag inte svarat i telefon, inte träffat folk. Och det är så jag vill ha det för jag deppar och tycker synd om mig själv. Jag laddar för nya krafter lite smått, men är inte redo ännu.

Har njutit och flytt in i denna tidning som är en av favoriterna.

Jag brister

Tänkte skriva av mig lite, för jag vill inte brista. I går födde min bästa vän sitt andra barn, en son, samtidigt skulle även vi fått ett litet barn, om vi inte fått det där missfallet för 9 månader sen. Istället ska jag idag till MVC för att få abortpiller, för pyret vill inte ut själv. Jag går fortfarande runt och mår illa, precis som när jag var gravid. Det är ett stort hån, som skrattar en rakt i ansiktet.

Jag går i psykoanalys, och damen jag pratar med säger att allt har sin mening, allt som sker har en orsak. Visst jag förstår, jag har hållt med för jag har också trott på det. Men inte nu, för jag kan verkligen inte förstå varför vi ska testas till gränsen. Som att inte 4 missfall, många års barnlöshet, cancer, depression, förlossningspsykos inte skulle räcka. Hur stark tror "det" att vi är? Jag förstår just nu verkligen inte logiken.

Några ord från mig bara......

Vår älskade dotter, som jag skulle kunna döda för....inget får någonsin hända henne. Det läskiga är att jag har ingen makt att styra det, har jag fått erfara. Jag kan varken styra och kontrollera mitt eller min dotters liv.....läskigt.

Missed abort

Där befinner vi oss nu, jag går och bär runt på ett dött foster eller man kanske säger embryo. Genom en ultraljudsundersökning konstaterade man att hjärtat har stannat. Men för säkerhetsskull ska jag tillbaka om ett tag igen, för en dubbelkoll.

Det som är så jävligt är att jag fortfarande går och mår som att jag fortfarande är gravid, men tydligen kan man göra det.

Kommer att ha ett litet kort uppehåll på bloggen, 1, 2 kanske 3 veckor. Kommer tillbaks när det är dags att ta nya tag. För nu ska vi sörja och bearbeta.

Tänker på vår USA resa, och längtar till att få komma till en varm strand med familj och nära vänner. Tänk värmen, tänk bekymmersfritt......

Vecka 8+1

Igår trodde jag missfall var ett faktum, visade sig att jag blivit matförgiftad. Somnade vid 20 tiden, vaknade vid 22 tiden av kallsvettningar och sådan magsmärta (i livmoderstrakten) och var helt säker på att pyret ville ut. Gick på toa, och resten kan ni fatta själva:)

Detta upprepades även vid 1 på natten, trodde samma sak, men var ett regelrättigt toabesök med matförgiftning. Imorse är min mage väldigt öm och bubblig. Men pyret är kvar ännu iallafall.

Har sökt en del på nätet om blödning i v. 8. Enligt Karolinska sjukhuset så blöder ca 30 % av alla gravida tidigt i graviditeten. Det kan vara mycket blod eller inte. Det dåliga är väl om man skulle ha magsmärtor i samband med blödningarna.

Symtom i vecka 8:

Ett av symptomen som du kanske känner vid den här tiden är kramper och smärta i nedre delen av buken eller sidan. Detta beror sannolikt på att din livmoder växer.

Din kroppsform förändras också ioch med graviditeten. Dina bröst kan ha växt så att du behöver en större BH som ger bättre stöd än dina vanliga och ditt midjemått kan ha expandrat såpass att du måste packa undan favoritjeansen till nästa år.

Barnet:

Fostret skyddas av en vätskefylld bubbla som utgörs av fosterhinnan och fostervatten. Innuti denna simmar bebisen tryggt och bekvämt.Många kvinnor blir labila till humöret, ofta nedstämda, gråtmilda och med perioder av irritabilitet.

I vecka 8 är barnet stort som en plommonkärna, 2 cm långt, och väger 15 gram.

Embryo i vecka 8.

Vecka 8+0

Vid ett av mina tusen toabesök upptäckte jag det som vi gravida fasar för mest...rött på papret. Det liksom uppenbarade sig sådär utan förvarning att jag blev helt paff. Var inte alls beredd. Av någon anledning, som jag nu har förstått vad det beror på var jag lugn, lugn som en filbunke.

Jag reagerade väldigt starkt "NEEEJ", men i magtrakten så kändes det lugnt. Jag tror jag kände mig relativt lugn pga att jag fortfarande mår väldigt gravidit. Illamåendet har fortfarande ett grepp i mig, livmodern känns fortfarande som den vill växa till sig (på ett oförklarligt sätt).

Av min natur, kontrollfreak som jag är så ringde jag ändå MVC imorse. Och blev mer lugnad av en barnmorska som lugnt förklarade för mig att "vi är många som blödig under graviditeten, det är jättevanligt och inget att oroa sig för, en del kroppar förstår helt enkelt inte att de är gravida". Hon hade precis haft ett likadant samtal precis innan som också hade en blödning.

Någonstans i någon gravidbok har jag även läst att i vecka 8 kan det vara vanligt med en blödning (och vad jag har tolkat det så är det för att kroppen är inställd på att mensen skulle komma då om man inte varit gravid).

Eftersom vi ev. skulle göra en till ultraljudsundersökning då det är osäkert gällande hur långt gången jag är så bokades en ny tid för ultraljud in om en vecka.


Mina underbara systersöner, som ger reklam för www.samdodds.se

Vecka 7+6

Jag är förstummad, har fått en kommentar från en Jenny. Tror sig veta vem det är men är inte helt säker. Om det nu är den som jag tror så är du varmt välkommen till min blogg:) Jag har bara en önskan, och det är att du inte ger vidare min bloggadress, vill försöka vara anonym så länge som möjligt utifrån det "stadium" vi befinner oss. Hoppas du förstår.

Igår var det "Bus eller godis" i området, gänget bestod av 4 vuxna, 1 hund och 5-6 barn. Det var svart skrämsel klädsel och "väskorna" blev fulla med allt möjligt. Hunden som var med var Ö, som vi var hundvakt åt. En urmysig hund.

Vår övernattningsgäst.