Igår trodde jag missfall var ett faktum, visade sig att jag blivit matförgiftad. Somnade vid 20 tiden, vaknade vid 22 tiden av kallsvettningar och sådan magsmärta (i livmoderstrakten) och var helt säker på att pyret ville ut. Gick på toa, och resten kan ni fatta själva:)
Detta upprepades även vid 1 på natten, trodde samma sak, men var ett regelrättigt toabesök med matförgiftning. Imorse är min mage väldigt öm och bubblig. Men pyret är kvar ännu iallafall.
Detta upprepades även vid 1 på natten, trodde samma sak, men var ett regelrättigt toabesök med matförgiftning. Imorse är min mage väldigt öm och bubblig. Men pyret är kvar ännu iallafall.
Har sökt en del på nätet om blödning i v. 8. Enligt Karolinska sjukhuset så blöder ca 30 % av alla gravida tidigt i graviditeten. Det kan vara mycket blod eller inte. Det dåliga är väl om man skulle ha magsmärtor i samband med blödningarna.
Symtom i vecka 8:
Ett av symptomen som du kanske känner vid den här tiden är kramper och smärta i nedre delen av buken eller sidan. Detta beror sannolikt på att din livmoder växer.
Din kroppsform förändras också ioch med graviditeten. Dina bröst kan ha växt så att du behöver en större BH som ger bättre stöd än dina vanliga och ditt midjemått kan ha expandrat såpass att du måste packa undan favoritjeansen till nästa år.
Barnet:
Fostret skyddas av en vätskefylld bubbla som utgörs av fosterhinnan och fostervatten. Innuti denna simmar bebisen tryggt och bekvämt.Många kvinnor blir labila till humöret, ofta nedstämda, gråtmilda och med perioder av irritabilitet.
I vecka 8 är barnet stort som en plommonkärna, 2 cm långt, och väger 15 gram.
Embryo i vecka 8.
Visserligen inte så kul med matförgiftning, men bättre än missfall i alla fall. Hoppas det går över snart så du inte tappar för mycket krafter!
SvaraRaderaVi hade varit på ultraljud i v.7-8 då vi fik se ett litet hjärta slå och sedan hade jag blödning från v. 10 till v.12, det var inte mycket i början men sista dagarna var det som mensblod och då ringde jag igen och fick tid för VUL.
Men på nyårsafton låg jag i soffan med magsmärtor hela kvällen och under natten sov jag inte mycket alls. På morgonen kom pyre ut och sen blev det akuten för att titta så allt kommit ut. De konstaterade att pyret nog dött tidigare (kanske v.8) men legat kvar till v.12 så kallad missed abortion eller spontan abort. Kroppen fattar inte att bebisen dött utan stöter ut den långt senare.
Eftersom det var den värsta natten i mitt liv så blev det inte bättre av att jag fick blödningar med graviditet nr 2.. men då ringde jag direkt och fick komma in på VUL där det konstaterades att pyret levde. Fick komma på återbesök två veckor senare och då hade jag inte alls blödit lika mkt som gången innan. Så det måste ju inte vara något negativt, men man ska stå på sig om man är orolig.
Kram!
Ja hoppas att du mår bättre nu ifrån matförgiftningen...
SvaraRaderaMen som sagt...hellre det än missfall...
O ja förstår precis din känsla/fasa att se det man verkligen inte vill se...blod...
Har som sagt själv haft blödningar vid alla mina graviditeter....tyvärr slutade 2 av ggr med missfall men 2 av ggr så gick ja tiden ut..
O nu sitter ja här med två små barn....så trots blödningar så kan det gå bra....o ja håller tummarna att det ska gå hela vägen för er oxå...
Såg ditt inlägg som du hade skrivit till mig om hur du kände dig när du fick ditt första barn...
Det känns skönt att höra att det finns fler som har kännt/känner som en annan...att man inte är ensam...innnerst inne så vet man väl det men ändå så vill man ha bekräftelse på att det finns människor där ute som har upplevt samma sak...
Men som sagt...man vill gärna förtränga det på nåt sätt o låtsas som att allt är bra...o att det snart går över...men det funkar inte så alla ggr...
Det går upp o ner...vissa dagar känns jobbigare än andra...men ja kämpar på...men när man minst anar det så kommer det över en..som ett svart moln...
Sen så kan ja även känna dåligt samvete för Alice att hon måste "backa" för att ja måste göra det eller det...eller att ja är trött eller si eller så..
Men det är väl oxå ett tecken på att man inte mår så bra i sig själv o då är det lätt att man tar ut det på nån annan..o i detta fall så kan det vara Alice som får ta "smällarna"...
Men ja försöker...det gör ja....men det är jobbigt när man känner som man gör...men jobbigast är nog ändå denna ensamheten...
Ja är ingen människa som tycker om att vara ensam för länge...visst nån dag eller så...men på längre sikt...
Henrik jobbar så mycket..har tyvärr alltid gjort det o man har väl accepterat det men det funkar inte längre....nåt måste ändras....
O när han väl kommer in så är han trött o efter att Alice lagt sig så vi kan umgås på tu man hand men då är Henrik trött o somnar i soffan o man sitter åter igen ensam....
Ja ja bara pladdrar på....du har nog med ditt...förlåt att ja bara vräker ur mig en massa...
Men tack för att du berättade att ja är inte ensam om att känna som ja gör...
O vill du så får du gärna berätta mer om hur du kände dig osv...o hur du tog dig igenom det..
Men bara om du vill o om du vill så lägger ja inte ut ditt inlägg på min blogg...bara du säger till så gör ja inte det...
Kramar o ta hand om er...
Ååååå gumman!!!
SvaraRaderaOm ja bara kunde göra nåt...när ja läste det du skrev så vart ja alldeles tårögd...
Ja förstår allt o lite till hur du måste känna dig just nu....*kramar om dig..*
Ja hållde mina tummar så hårt ja bara kunde för att det verkligen skulle gå hela vägen för er...men det räckte tydligen inte...
Ja tänker inte säga att det inte var menat att ni skulle ha detta barnet....eller nya friska tag nästa gång...eller vila ett tag så ska du se att det går bättre nästa gång osv...
För det är precis sånt man inte vill höra..för man har kämpat o kämpat tillräckligt månad efter månad....vecka efter vecka...dag efter dag.. för att lyckas....
O när man väl har gjort det så kan, vill eller vågar man inte glädjas...för det är bättre att bygga upp ett skyddsnät så man inte blir så sårad den dagen då man faller....
Men du ska veta att ja tänker på er....o ja tycker att du gör rätt i att ta en paus ifrån bloggandet..om det är det du vill...
Men ja vill även att du ska veta...även om inte vi känner varandra..att om du vill prata med nån så får du gärna skriva till mig...men bara om du vill..
Ja har ju trots allt gått igenom det ni går igenom så ja vet vad ja pratar om...
Massar om kramar till dig...inte så mycket att komma med men kanske det kan ge lite tröst...
Tänker på er....