Mina 29 ägg.....

Jag funderar och funderar, men kommer inte fram till något vettigt. Behöver bara skriva av mig lite, så det här blogginlägget kan bli lite av blaj, blaj, blaj.......

Var riktigt nervös i morse när vi skulle åka till kliniken för ett ultraljud. När jag är nervös så pratar jag väldigt ivrigt och har adrenalin i hela kroppen. Likaså imorse, jag pratade, pratade och pratade. Eftersom jag har haft känningar i vänstra äggstock så fantiserade jag om att jag var säker på att det var en stor cysta, som jag haft vid något av mina IVF för några år sedan. Om det inte var det så var jag säker på att det är en havsdjur med många långa tentaklar till ben (kommer inte ihåg vad den heter).

När vi var där var jag tvungen att springa på toan, av all nervositet. Vi fick träffa en läkare vi aldrig träffat tidigare. Men hon var rar, pigg och glad. Hon frågade hur jag mådde, och jag sken upp och sa bra. Var väldigt trött och "nere" under sprayperioden, men nu helt okej. Vågade inte nämna att jag haft känningar i vänster äggstock (för jag var livrädd vad som döljde sig i den), jag vågade inte heller säga att jag har mått lite illa i tre dagar....för då tror hon att jag bar inbillar mig.

Vi fick gå in i ett undersökningsrum. Datan strulade, så under tiden pratade vi om ditt och datt. Kände mig avslappnad i gynstolen, känns som man bott i sådana under så många år tidigare:)

Hon förde in staven "där nere" medan jag höll andan, var så övertygad och säker om att det fanns allt utom några ägg i mina äggstockar. Även ifall maken glatt har sagt, att det är ingen fara, du har ju haft många ägg tidigare (11-14) så var jag övertygad att där skulle finnas aliens.

På tv skärmen uppenbarades bara massa mörka runda fläckar.....oh hjälp, nu blev jag helt övertygad om att jag skulle ägglossa när som helst. Vi kommer inte att hinna befrukta äggen. Men läkaren lugnade mig och sa att det var väldigt många, och de hade bra storlek. Och lite lugn blev jag.

En total lycka spred sig över mig, hon hittade 14 ägg på höger sida och 15 ägg på vänster sida. De största var 12-14mm. Hon ville få tänka lite när nästa UL skulle bli, hon var orolig för att jag skulle bli överstimulerad, för jag skulle bli jättesjuk. Okej, tänkte jag. Det löser sig säkert. För att kontrollera mina värden fick jag lämna blodprov....jag som h-tar sprutor.

På väg till sjuksköterskan som skulle ta blodprovet, sa jag till läkaren att det var väl säkert många små också som inte kommer att utvecklas eller kunna användas......nja, sa hon det var inte så många som var små......hjälp......överstimulering, feber, magsmärtor.......och min tenta......f-n. Okej nu var jag helt övertygad om att jag kommer bli överstimulerad till max. Kommer inte fixa att plugga inför tentan, och så kommer jag att köra på tentan........

I bilen släpptes alla farhågor för ett tag....men kom snabbt tillbaka. Började tänka på vad vi har gott igenom för några år sedan.

Vår historia genom en kort "presentation":

Efter 1 år barnlöshet fick vi påbörja fertilitetsutredning. Vi kom snabbt fram i kön pga vi skulle göra en IVF PGD, vilket innebär att man går in i de befruktade äggen för att se vilket som är friskt som man kan föra in (pga min man är bärande av robertronsk translokation, min man är helt normal coh frisk men vi kan få väldigt skadade barn).

Vi genomgick tre IVF, jag producerade 11-14 ägg. De flesta slutade att dela sig, och vid varje tillfälle var det typ 3 befruktade ägg kvar, men de alla var bärande av "translokationen" så vi fick inte tillbaka något ägg alls.

För två år sedan fick min man testikelcancer. Vilket gör att han nu har något färre spermier än förut. Men de har ökat från 14 000 (år 2007) till 27 000 simmare (för några veckor sedan), men fortfarande är det 50% av dem som inte är okej.

Så till nutiden:

Med detta i bagaget så är jag orolig trots mina 29 ägg, som av erfarenhet brukar bli färre efter äggplock att vi inte kommer att få ett enda befruktat ägg. Min man är övertygad och lugn att det kommer visst att finnas ägg att få tillbaka.

Jag har beslutat och bestämt mig för att inte bli manisk och bitter av vår IVF behandling. Att tänka positiva tankar, och mysa av livet så som det är idag. Vägrar hamna i dem klor man så lätt hamnar i när man får misslyckande på varandra. Vi gör vad vi kan, vi går på akupunktur......(hm, undrar om det är det som gör att jag har produceras så många äggblåsor......hm.....måste fråga akupunktören) och försöker leva det liv vi har idag som egenligen inte är så dumt.

Det har fungerat att vara positiv och avslappnad till idag, det blev så verkligt att vi verkligen är igång nu, en liten flashback från tidigare misslyckade gångerna. Jag har gett mig tillåtelse att idag vara lite orolig. Men imorgon är jag på bettet igen, har övertalat mig själv att gå igenom dessa IVF med så mycket glädje som möjligt. Måste fokusera för jag måste verkligen komma igång med pluggandet....eftersom jag är övertygad om att överstimulering lurar runt hörnet....:)

Ha en bra kväll. Själv ska jag gosa med skruttan, tappa upp ett hett bad, och sen krypa ner i vår
nybäddade säng......Ses imorgon!


Kort från vårt sovrum, tillsammans med vår skrutta och vår lilla buskatt...