Vad trodde jag?

Jag har alltid velat haft barn, ännu mer när jag insåg för 9 år sedan att det inte blev några barn på den enkla sättet via sängen. Det var en stor sorg och är fortfarande, för det är och kommer alltid vara en del av livet, men som jag måste förhålla mig till.

Av någon anledning kom detta ämne upp idag, jag sa till maken "när vi känner oss tillräckligt starka att bli gravida (som att vi liksom kan bestämma det helt själva och styra vilken månad....jag vet inte vad som for i mig) så kanske vi liksom ska försöka ha sex vid ägglossning, och försöka pricka in det. För de senaste 5 åren har vi liksom haft sex när vi känner för det vilket innebär att vi inte alltid prickar in rätt tid, de fyra år som var innan var det liksom bara sex 14 dagar efter mensdag 1.

Och vi sa, att så får det bli, kanske man slipper att genomgå IVF igen, trots att två försök ligger och väntar betalda och klara för oss. Hoppet ökade, känndes skönt och befriande. Jag var övertygad för en stund att vi själva kunde bestämma när det skulle bli barn. Så jävla övertygad!

Bestämmer mig att surfa lite på bloggarna runt om i landet....och möter en blogg jag följer, som precis testat positivt på sin sticka.....Helt plötsligt, på två ynka sekunder föll allt. Och jag kan fråga mig själv: HUR FAN kunde jag vara så jävla dum att tro att vi kan bestämma oss för att bli gravida bara för att vi vill det, ha lite sex vid ägglossningen så om 9 månader kommer en rosaskimrande bebis ut helt odramatiskt.

Vilken värld lever jag i, förnekelsen värld?! Hur kunde jag glömma att vi bara fått 1 barn på 9 år, hur vi har genomgått IVF, missfall, insemination etc....Men jag måste erkänna att det kändes underbarn, helt ljuvligt att leka med tanken att vi kan få barn när vi vill, bara vi prickade in ägglossningen och så kommer en bebis....men så lätt har vi och många fler fått erfara att så är inte fallet.

Jag vill gratta Linda och hennes man för det positiva testet!!!

http://blogg.alltombarn.se/innandufanns/