Känner mig starkt trots "misslyckandet"

Konstigt nog känner jag mig både stark och positiv när det gäller vår önskan till ett barn till. Men jag tror det beror på vår långa resa tidigare, och jag har en djup insikt om att det kanske inte lyckas med IVF för oss. Det kanske blir adoption eller spermadonation, och jag känner (just nu) att tiden får utvisa.

Jag har mycket ångest och känner en hopplöshet allmänt inför livet, men det beror inte enbart på barnförsök. Som jag nämnde tidigare så har jag för 1 år sedan varit sjukskriven 1 år för utmattningsdepression, jag började plugga i direkt anslutning och har gjort det i 1 år nu. Jag kan ju se såhär i efterhand att jag var verkligen inte frisk. Jag har fått kämpa mig blodig för att hålla mig ovanför vattenytan.

Så varför jag mår piss, är egentligen beroende på att jag aldrig blev frisk och stark. Jag min envisa åsna ville bevisa för mig själv och andra att jag inte är svag och sjuk. Men så dumt.

Jag har precis börjat träffat en kognitiv och kroppsterapeft (felstavat) som även är personlig handledare. Hon kommer att hjälpa mig en gång i veckan att hitta rätt på mig själv. Jag kommer både få massage och healing. Det är privat, och det kommer att bli svindyrt. Men maken vill att vi satsar på mig för att jag ska må bra, eftersom det inte bara är jag som blir drabbad utan mina nära och kära.

Vi har två IVF försök kvar, som vi ska påbörja när jag blivit stark och friskare. Och förhoppningsvis kanske jag är mer mottaglig för att producera fler ägg med bättre kvalitet.

Ha en bra dag allihop, nu ska jag plugga till min tenta imorgon och sedan tar jag sommarlov med inriktning hälsa och mig-själv-prioritering.

För två år sedan gick jag en inredningskurs, som var hur grym som helst. Har fått användning av den både privat och när jag hjälpt andra.......längtar tills jag kan få mer användning av den.

Känns overkligt

Fick ett sms av en av mina systrar. Hon frågade hur det hade gått med IVF försöket. Jag berättade att det hade misslyckats etc. När jag stod där i köket och skrev meddelandet tillbaka så kändes det så overkligt, det känns inte som det är vi som har varit med om den här resan utan om att jag skrev om någon helt annan person.

Den månaden som vi genomgick IVF behandlingen gick fort. Tänk er världens största boll som rullar i nedförbacka. Helt plötsligt så kastades man in i den, ju längre ner för backen den rullade desto mer ökade farten och helt plötsligt blev vi lika fort utkastade ifrån den. Och, det ska fortsätta som inget annat hade hänt.

Läskigt, riktigt läskigt........

Dessa två kort togs på skruttans första midsommarafton för 4 år sedan. Tiden går så fort, och ändå lär jag mig inte att ta tillvara tiden som den är idag. Det måste bli ändring på det!

Livet går vidare....

Jag är verkligen SÅ imponerad hur man kan resa sig upp gång på gång.....och livet rullar på, fast en aning rikare. Det är så otroligt att det fungerar så.

Just nu består min vardag av plugg, plugg och plugg. Sista tentan är på fredag, sen har jag 3 månaders sommarlov.

Vår lilla "pool", förra sommaren.

Helt sjukt

Har fortfarande asont i magen, och den är lika uppsvälld som tidigare om inte mer. Har varit så i 5.5 dag nu....känns som det aldrig ska gå över. Jobbigt också för jag kan inte sova ordentligt, varje gång jag ska vända mig måste jag göra det under "kontrollerade" former. Jag vankar fram så det är nog många som tror att vi nu ska få ett syskon.....inte så roligt. Hade tänkt att ringa till kliniken för att kolla.

Har någon av er erfarenhet av detta??

Det blev inget

Läkaren ringde idag och berättade att de två som fanns slutade att dela sig till idag. Så nu blir det depp några timmar....och sen tar jag sommarlov.

Håll tummen!!

Nu är det 1 tim och 10 minuter kvar tills vi ev. åker. Vi har en bit att åka till kliniken, och det sura är att kliniken skulle ringa senast 10.00 om det inte blev något.....och vi planerar att åka klockan 10.00........så snälla håll tummar och tår att de inte ringer och att vi ikväll sitter och ruvar på ett ståtligt ägg:)

Inatt vid tretiden ringde maken, som varit på 50 års fest hos en kollega och ville ha skjuts. Så jag baxade in mig och skruttan i bilen och åkte snällt för att hämta hem en riktigt full kille:) Han sa att han skulle ta det lugnt på festen coh satsa på bröllopet då hans bror ska gifta sig på lördag. Men jag tror han behövde en "urladdning". Vi dricker väldigt sällan, men nu tror jag de var nödvändigt ont....för det är inte lätt för grabbarna heller i denna IVF karusell. Det är bättre en rejäl fylla igår än på lördag.

Återkommer med hur det blev lite senare under dagen.

Kramis Lila med fjärilar i magen

Igår var en skitdag. Jag gruvade och ojjade mig. För det första hade jag så jädrans ont i magen, illamående och allmänt dåsig. Har världens ballongmage...har fått direktiv att dricka mycket vatten vilket jag är jättedålig på.

Var i kontakt med kliniken igår och fick reda på att 2 av våra 6 ägg hade befruktats. Fick även veta att 1 ägg var omoget och 3 var ej befruktningsdugliga....vilket jag inte vet riktigt vad det innebär.

Så där var den andra anledningen till att jag mådde skit. Känns inte så ljust. Så det blev hyrfilmer och tröstebulle på kvällen. Idag känner jag mig bättre till mods, jag kan inte göra någonting åt saken. Det är helt upp till dem själva om de vill leva vidare eller inte. Har tyvärr ännu inte det mandatet att påverka dem ännu:)

Om dem inte ringer innan 10.00 imorgon så blir det insättning 11.45.

Jag önskar att jag snart får min aptit tillbaka, är så tråkigt att inte vilja äta.

Väntan

Vaknade idag vid halvtio tiden, efter ca 20 timmars sömn. Hur mår jag då, tankspridd, illamående, yrslig och uppsvullen.

Så på begäran från kliniken dricker jag massa vatten och tar alvedeon var 6:e timme. De har iallafall inte ringt ännu, men än är det inte över. Försöker tänka på annat....men det är svårt.

Idag besöker jag inga andra bloggar....utan försöka hitta på annat som inte har med IVF, barnförsök att göra.....kanske går lättare att uthärda väntan då.

Kram till er och tack för era gulliga kommentarer, dem hjälper massa!

Resultatet = 6 ägg

Har nu vaknat efter en hel dag i sängen. Äggplocket idag gick bra, jag älskar verkligen den där morfinen. Av mina 29 äggblåsor kom endast 6 ägg ut :(

Det började med att jag fick två alvedon och en lugnande, sjuksköterskorna är verkligen jätterara och omtänksamma. Maken gick in i "båset" för att lämna sin beskärda del. Efter ett tag hämtade läkaren oss, vi gick till "operations"rummet och jag la mig i gynstolen. Fick morfin i handen, och blev så där härligt dåsig. De fick ut 3 på höger sida....där det hade varit ca 6-7 äggblåsor. När de kom till vänster sida fick de hänga på min mage i flera omgångar....det gjorde verkligen asont. Från mina hundra äggblåsor kom bara 3 ägg ut.

Efteråt fick jag veta att det fanns en hel del äggblåsor kvar, men de kom inte åt dem för de låg bakom min livmoder. Efteråt fick jag antibiotika, för de hade stuckit så djup och var "oroliga" för att de kunde bli en infektion. De pratade om att det var nära att sticka i min livmoder (vilket inte säger mig så mycket).

Hade ändå trott att det skulle komma ut fler än 6 ägg. Men nu är det som det är. Tur att vi köpt 3-pack, så vi har två chanser till. Så nu är det bara att avvakta, och vänta på resultatet. De kommer tillsammans med labbet ha "möte" varje dag ca 10.00, för att se hur allas ägg ser ut. Om det inte blir någon befruktning så ringer de innan lunch. Men jag fick gärna ringa efter lunch och höra hur det gått för småttingarna.

På fredag kl. 11.45 ska vi tillbaka för insättning, om dem inte hinner ringa innan. Nu ska jag sörja för de ägg som inte kom ut och glädjas åt dem som ligger där på kliniken och förhoppnings delar sig av bara attans.

Jag hade bara önskat att de sa att det var kanonfina ägg de fick ut, eller att det här kommer att gå fin fint. Eller att om 9 månader kommer en bebbe till er familj. Vad som helst som gav lite mer hopp än 6 ynkla ägg......nu ber jag till gud att det kommer gå bra.

Yes!!

Gick precis in för att kolla mina resultat som skulle komma imorgon. De hade redan lagt in resulteten: Blev godkänd på pedagogiktentan......YYEEESSSS!! Ett orosmoment mindre.

Så här kände jag mig nyss till jag insåg mina kroppsliga hinder att hoppa.....*aj, aj*
(Bild lånad från unpretty.blogspot.com)

En urladdning

Jag har lust att skrika, banka och gråta men jag gör det inte. Jag är så j-vla svullen så jag kan inte andas. Har ingen som helst matlust. Vill bara försvinna in i datorn och drömma om alla som lyckats på sitt första IVF försök.

Skruttan sover och maken är snart hemma från jobbet.

Jag tycker jag har varit cool som en filbunke hela denna resa. Först spraya 14 dagar, sen spruta 10 dagar.....spruträdd som jag är. Och nu är det ju grande final....äggplock. Visst första ultraljudet sa 29 ägg, det andra typ 20 ägg som går att "mäta"....... Har läst runt en del ikväll på andra bloggar. Det har pratats om 35 äggblåsor, men endast 6 befrutkade ägg, det har pratats om 32 äggblåsor men enbart några befruktade ägg. Det för mig säger att ju fler ägg, desto sämre kvalitet. Så jag stålsätter mig på det värsta.

Så nu är jag övertygad om att det kommer inte finnas något fint ägg till oss kvar.....inget eftersom maken enbart har 1/8 spermier som är ok enligt statistiken....snälla låt han inte följa statistiken.

Måste rota fram mina gamla papper.
Hittade detta från makens spermaprov vid vår fertilitetsutredning december 2000:
Test 1: 25 miljoner varav 47% var okej.

Efter testikelcancern augusti 2007:
Test 1: 13 miljoner varav 55% rörliga, efter preparation = 38% rörliga
Test 2: 13 miljoner varav 73% rörliga, efter pretaration = 41% rörliga
Test 3: 4.1 miljoner varav 61% rörliga, efter preparation = 25 % rörliga

Test 4 februari 2008: 16 miljoner varav 51% rörliga.
Det var nu som vi fick beskedet att vi kommer inte kunna få fler barn på egen hand. För att man ska kunna bli gravid via sängvägen inom 1 år krävs ca 40 000miljoner spermier. Dö, varför har ingen sagt något tidigare. Så som vi har kämpas dessa 4.5 år innan skruttan blev till....jävla läkare (om man får säga så, men jag kan verkligen inte fatta hur man kan missa en sådan sak).

Oj, hittade våra gamla IVF resultat. Vi gjorde 3 st IVF PDG försök på Huddinge sjukhus.
Försök 1:
13 ägg plockades ut, 12 incijerades (150 Gonal F i 11 dagar). 11 befruktade, men inga friska.

Försök 2:
10 ägg plockades ut, 9 incijerades (150 Gonal F i 11 dagar). 8 befruktade, men inga friska.

Försök 3:
14 ägg plockades ut, 12 incijerades (187.5 Gonal F i 11 dagar). 8 befrutkade, men inga friska.

Om jag inte missminner mig så pratade de om att det enbart var 3 ägg som vid varje tillfälle klarade långodlingen på 5 dagar, men eftersom inget var friskt så kunde vi inte få tillbaka de befruktade äggen. Jag kommer ihåg det som det var igår, de där telefonsamtalen om att det inte var något som gick. Jag kom ihåg att ingen hörde av sig på flera dagar, och jag försökte ringa för att få någon som hels aning. Ville bara få veta hur många ägg det var kvar....men inget. Så j-vla irriterad på de som jag hade kontakt, det kändes så jäkla fyrkantigt.

Är glad att vi är på den klinik vi är på idag. Ska prata med dem imorgon om att jag vill att de ringer varje dag (om det blir långodling) för att tala om hur det går.....om det nu plockas ut några ägg ifrån mig.

Men något måste det bli, för vad är det annars som mojsar runt i min runda mage. Just nu vill jag bara älta, älta och älta. För och nackdelar. Våra odds, hur det kommer att bli. Bara ikväll, få drömma om det blir eller inte. Vad jag ska göra om jag blir gravid eller inte. Mina planer om det inte lyckas. Vad vi ska göra i sommar, eller inte. När vi kan köra igång med nästa IVF försök.....jag måste ha en backup plan....annars går jag åt.

Sitter och kollar ut genom våra fönster, genom de skitiga fönstrena rakt ut i det gråa regnvädret. Upptäcker att blommorna måste få vatten ikväll, annars vet jag inte ens om mun mot mun metoden skulle hjälpa. Inser att fönstrena egenligen skulle tvättas för länge sedan, och att bilen skulle behövas tvättas, altan oljas in.....det tar aldrig slut. Men så är det när man befinner sig i IVF koma och man har en man hemma som inte alltid drar igång saker....(men gärna avslutar dem).

Just nu i denna stund så önskar jag att det har gått lite över två veckor. Så vi vet, så vi kan gå vidare med nästa plan. För nu, så känns det för jävligt med denna väntan, väntan på ägglossningssprutan som iförsig redan är tagen, men sen väntan på äggplock, väntan hur många ägg det blivit, väntan på om något blivit befruktat, väntan om det blir långodling, väntan om det blir något till frysen, eller ens om det kommer in något ägg till mig, väntan på graviditetstest.....känns som det aldrig kommer att ta slut. Hur mycket klarar man egenliten......ganska mycket verkar det som.

Min backup plan om det inte lyckas är att jag ska skriva in mig på viktväktarna under tiden till nästa ivf försök. För nu har jag gått upp så mycket i vikt att jag kan inte längre ha mina största kläder. På ett sätt skulle det vara tur för mig om jag inte blev gravid....för hur skulle jag må om jag var så här svullen och bli gravid.....samtidigt som man så gärna vill bli gravid. Oh, man är lite tvetydlig om det här.

Har haft rätt mycket ångest de senaste dagarna...och jag undrar vad det beror på.....men kom fram till att det kanske inte är så konstigt. Man befinner sig i denna IVF karusell med massa ???, jag har tenta om 1.5 vecka. I morgon och om ytterligare några dagar får jag reda på om jag blev godkänd på två olika kurser....och så är det makens stora bröllop på lördag. Så ja, jag får ha ångest, det känns befogat. Lite jobbigt bara, men måste låta det bara vara så försvinner det av sig själv.

Imorgon -äggplock

Vad tomt det känns idag att varken spraya i näsan eller få sprutor.......känns skumt. Igår var det också sista akupunkturtillfället för mig. Hon skruvade nålarna lite extra....ajaj.....Men enligt henne ska jag inte längre ha någon lever stagnation.......så vi får se om det blir fler vändor IVF, då blir det nog fler akupunkturvändor.....allt för bättra på oddsen.

Så klockan åtta igårkväll togs ägglossningssprutan. Gick superduper. Så nu laddar jag inför morgondagen. Vi ska vara där kl. 8.15 så skruttan får långdag på dagis....redan 6.30 blir hon ditskickad, men grannarna kunde hämta henne lite tidigare.

Så knip nu alla tummar och tår att det fungerar med äggplocket och att ut ska det komma många fina stora ägg..:)

Världens sötaste hundras....bilden lånad från elinphoto.se som är en fantastisk fotograf.

Sprutdag 10

Hej hopp!

Idag morse fick jag den sista Gonal F sprutan. Så ikväll klockan åtta ska ägglossningssprutan tas. Känns bra att sprutandet är "över". Iförsig blir det väl en hel del nålar på tisdag när småttingarna ska plockas.

Snart är det dags att åka på akupunktur, ännu fler nålar....:)

Min favorit Mia Törnblom. Var på föreläsning tidigare i vår, hon är grym!

Sprutdag 9

Maken jobbar, trots det fick jag sovmorgon och fick sova till halv elva.....så skönt. Lillskruttan är så stor nu att han sitter gärna framför tv`n eller sitter och ritar på morgonen. Tror hon trivs att få strutta runt själv och bara vara.

Är nu på sprutdag 9, men eftersom vi tar sprutan på kvällen så har vi egentligen bara tagit 8 sprutor. Men det räcker för att vara en uppblåst ballong som inte har någon aptit för fem öre. Det är väldigt ovant, för jag är sån som alltid kan äta. Matglad och tycker det mesta är gott. Äter inte så mycket godis, men mat och glass är jag helt såld i:).

På söndag blir det både en spruta på morgonen och ägglossningsprutan på kvällen. Tänk vad konstigt det kommer att kännas på måndag, då det varken ska sprayas eller sprutas.......usch är smått nervös inför äggplock på tisdag. Försöker inte tänka så mycket på det, men det är svårare sagt än gjort.

Har bestämt mig för om det här försöket misslyckas, så ska jag skriva in mig på viktväktarna. Har några kilo jag skulle vilja bli av med, det ökar ju iallafall chanser inför en kommande graviditet. Skönt att ha en liten "back up" plan att hänga på. Så kör vi på med det andra försöket när kliniken öppnar upp igen v. 33.

Hittade ett gammalt kort. För två år sen hjälpe vi en kompis att flytta, skruttan fick denna fågel (kommer inte ihåg vad den kallas). Den var så grymt stor så den fick sitta bredvid mig när jag körde......såg asroligt ut.

Sprutdag 8 -uppföljning

Var idag på kliniken och träffade vår läkare. Jag hade fortfarande många äggblåsor, men eftersom jag fått mindre dos av Gonal F så hade de minsta "avstannat". Så hon räknade 6-7 "dugliga" på ena äggstocken och ca 14-15 på den andra.

Så vårt schema är att fortsätta spruta 112.5 IE lördag kväll och 75 IE på söndag morgon. Ägglossningsprutan ska tas 20.00 på söndagkväll. Äggplock är beräknad till ca 9.00 på tisdag. De ville ta en dag tidigare för att jag reagerar så snabbt på hormonbehandlingen.

Det gör oss inget, jag känner bara att jag vill få det "överstökat", jag vill komma till resultatet på en gång. Vi tog också upp önskemål om ifall det blir befruktade ägg, att få återföra 2 embryon då maken är bärande av balanserade kromosomer (13+14:e). Läkaren sa att om det blir över 6 befruktade ägg, så brukar de rekommendera långodling av dessa i 5 dagar. Och om det blir mer än 2 fina ägg efter dessa långodlade så brukar dem vilja bara sätta in 1 ägg för att det är pga min ålder 50% chans att lyckas med ett ägg och väldigt stor risk för tvillinggraviditet om man återför 2 embryon.

Vi tog då upp makens "problematik". Och då fick vi veta att det är ca 1 av 8 spermier som är "fria" det balanserade kromosomfelet.....så vi har ju verkligen oddsen emot oss.

Kort och gott så skulle vi få en planering på tisdag efter äggen plockats. Längtar ivrigt till denna dag, ska bli kul att se hur många ägg som plockas.

Hos mormor och morfar, skruttan och hennes kusin badar i deras spapool. Det är ju så gott att kunna sitta där och höra hur fåglarna kvittrar.

Sprutdag 8

Nu bär det iväg till kliniken, för att titta på småttingarna.......är fortfarande rädd att det finns alien i mig och att de bara skojade att de såg 29 ägg.........

Hörs ikväll!

Sprutdag 7

Vaknade av en mardröm, den handlade om att jag inte kunde få ut mer Gonal F sprutor. Och det var ingen som förstod mig bakom kassadisken. Helt plötsligt dyker min svägerksa upp och ska hjälpa mig. Sedan måste jag vaknat.

Hade rejält ont i magen igår efter varit på ultaljudet, hon måste rört om en del därinne. Och nu är jag bara svullen, maken ville "mysa" imorse men jag är absolut inte på topp. Och jag har ingen större lust med att gå och ha ont i magen en hel dag till.

Igår surfade jag runt rätt mycket på olika "IVF bloggar", och jag märker ju det att ju mer jag gör det desto mer tänker jag och "lever jag" i IVFàndet. Så jag ska hålla ner min bloggtid lite, så jag kan leva i en harmoni med IVF. Som jag skrev igår i mitt inlägg är jag livrädd att hamna i det liv vi hade för några år sedan, där jag var helt besatt av barnlösheten.

Vi har ett barn sedan tidigare, som är 4.5 år. Jag tror det hjäpler mig massor, tiden liksom bara springer förbi. För dem här vardagssysslorna kan inte stanna upp bara för att vi genomgår IVF, lite så var det för mig tidigare. Det måste fortfarande stå mat på bordet 2-3 ggr/dagen, hämtning och lämning på dagis. Leka, utflykter etc.

Jag kan bli fruktansvärt ledsen över de som säger att du har ju skruttan, var glad för henne. Ni behöver väl inga fler barn. Speciellt är svärföräldrarna duktiga på dessa fraser. Och jag vill bara klå upp dem, försöka få dem att förstå vår längtan till ett syskon. Jag vill så gärna uppleva en graviditet igen.

Som en del kanske redan vet så fick jag någon mild längre förlossningsdepression som jag inte förstått förrän på senare år. Det känns som jag aldrig varit gravid, jag verkligen förnekade graviditeten, och fick hämska foglossningar som jag sket i . När skruttan var ute efter 4 tim värkarbete så kände jag inget för skruttan, maken fick ta hand om henne på BB. Ville inte bli lämnad ensam med henne.

Vi är tre systrar och vi fick våra barn samtidigt inom 1 månads tid, jag såg hur de verkligen älskade sina småttingar. Men jag kände absolut ingenting, men det kunde man ju inte säga eller visa. Det är tur att maken fanns där för skruttan som gav det jag inte kunde. Det tog flera år innan jag tog henne till mig, och jag är så ledsen för det och hoppas att hon inte får några men som större. Nu skulle jag kunna mörda för hennes skull, och det är jag glad för att känslorna finns där.

Så jag skulle så gärna vilja uppleva en graviditet, förlossning, babytiden igen för att bara kunna vara närvarande och verkligen uppleva det.

Imorgon är det dags för ultraljud nummer två. Jag har fått gå ner från 150 IE till 112.5 IE, så jag inte blir överstimulerad. På söndag är det dags för mitt 8:e eller 9:e akupunkturbesök. Ser faktist lite fram emot det, trots min sprutskräck så är det himlans avslappnande.

Bild ifrån vår veranda förra sensommaren, gud vad jag längtar att få se dessa färger igen.

Mina 29 ägg.....

Jag funderar och funderar, men kommer inte fram till något vettigt. Behöver bara skriva av mig lite, så det här blogginlägget kan bli lite av blaj, blaj, blaj.......

Var riktigt nervös i morse när vi skulle åka till kliniken för ett ultraljud. När jag är nervös så pratar jag väldigt ivrigt och har adrenalin i hela kroppen. Likaså imorse, jag pratade, pratade och pratade. Eftersom jag har haft känningar i vänstra äggstock så fantiserade jag om att jag var säker på att det var en stor cysta, som jag haft vid något av mina IVF för några år sedan. Om det inte var det så var jag säker på att det är en havsdjur med många långa tentaklar till ben (kommer inte ihåg vad den heter).

När vi var där var jag tvungen att springa på toan, av all nervositet. Vi fick träffa en läkare vi aldrig träffat tidigare. Men hon var rar, pigg och glad. Hon frågade hur jag mådde, och jag sken upp och sa bra. Var väldigt trött och "nere" under sprayperioden, men nu helt okej. Vågade inte nämna att jag haft känningar i vänster äggstock (för jag var livrädd vad som döljde sig i den), jag vågade inte heller säga att jag har mått lite illa i tre dagar....för då tror hon att jag bar inbillar mig.

Vi fick gå in i ett undersökningsrum. Datan strulade, så under tiden pratade vi om ditt och datt. Kände mig avslappnad i gynstolen, känns som man bott i sådana under så många år tidigare:)

Hon förde in staven "där nere" medan jag höll andan, var så övertygad och säker om att det fanns allt utom några ägg i mina äggstockar. Även ifall maken glatt har sagt, att det är ingen fara, du har ju haft många ägg tidigare (11-14) så var jag övertygad att där skulle finnas aliens.

På tv skärmen uppenbarades bara massa mörka runda fläckar.....oh hjälp, nu blev jag helt övertygad om att jag skulle ägglossa när som helst. Vi kommer inte att hinna befrukta äggen. Men läkaren lugnade mig och sa att det var väldigt många, och de hade bra storlek. Och lite lugn blev jag.

En total lycka spred sig över mig, hon hittade 14 ägg på höger sida och 15 ägg på vänster sida. De största var 12-14mm. Hon ville få tänka lite när nästa UL skulle bli, hon var orolig för att jag skulle bli överstimulerad, för jag skulle bli jättesjuk. Okej, tänkte jag. Det löser sig säkert. För att kontrollera mina värden fick jag lämna blodprov....jag som h-tar sprutor.

På väg till sjuksköterskan som skulle ta blodprovet, sa jag till läkaren att det var väl säkert många små också som inte kommer att utvecklas eller kunna användas......nja, sa hon det var inte så många som var små......hjälp......överstimulering, feber, magsmärtor.......och min tenta......f-n. Okej nu var jag helt övertygad om att jag kommer bli överstimulerad till max. Kommer inte fixa att plugga inför tentan, och så kommer jag att köra på tentan........

I bilen släpptes alla farhågor för ett tag....men kom snabbt tillbaka. Började tänka på vad vi har gott igenom för några år sedan.

Vår historia genom en kort "presentation":

Efter 1 år barnlöshet fick vi påbörja fertilitetsutredning. Vi kom snabbt fram i kön pga vi skulle göra en IVF PGD, vilket innebär att man går in i de befruktade äggen för att se vilket som är friskt som man kan föra in (pga min man är bärande av robertronsk translokation, min man är helt normal coh frisk men vi kan få väldigt skadade barn).

Vi genomgick tre IVF, jag producerade 11-14 ägg. De flesta slutade att dela sig, och vid varje tillfälle var det typ 3 befruktade ägg kvar, men de alla var bärande av "translokationen" så vi fick inte tillbaka något ägg alls.

För två år sedan fick min man testikelcancer. Vilket gör att han nu har något färre spermier än förut. Men de har ökat från 14 000 (år 2007) till 27 000 simmare (för några veckor sedan), men fortfarande är det 50% av dem som inte är okej.

Så till nutiden:

Med detta i bagaget så är jag orolig trots mina 29 ägg, som av erfarenhet brukar bli färre efter äggplock att vi inte kommer att få ett enda befruktat ägg. Min man är övertygad och lugn att det kommer visst att finnas ägg att få tillbaka.

Jag har beslutat och bestämt mig för att inte bli manisk och bitter av vår IVF behandling. Att tänka positiva tankar, och mysa av livet så som det är idag. Vägrar hamna i dem klor man så lätt hamnar i när man får misslyckande på varandra. Vi gör vad vi kan, vi går på akupunktur......(hm, undrar om det är det som gör att jag har produceras så många äggblåsor......hm.....måste fråga akupunktören) och försöker leva det liv vi har idag som egenligen inte är så dumt.

Det har fungerat att vara positiv och avslappnad till idag, det blev så verkligt att vi verkligen är igång nu, en liten flashback från tidigare misslyckade gångerna. Jag har gett mig tillåtelse att idag vara lite orolig. Men imorgon är jag på bettet igen, har övertalat mig själv att gå igenom dessa IVF med så mycket glädje som möjligt. Måste fokusera för jag måste verkligen komma igång med pluggandet....eftersom jag är övertygad om att överstimulering lurar runt hörnet....:)

Ha en bra kväll. Själv ska jag gosa med skruttan, tappa upp ett hett bad, och sen krypa ner i vår
nybäddade säng......Ses imorgon!


Kort från vårt sovrum, tillsammans med vår skrutta och vår lilla buskatt...

Sprutdag 6

I morse var vi på ultraljud på kliniken. Det är helt galet, jag bär på 29 ägg. 15 i den vänstra, och 14 i den högra. Läkaren sa att det fanns risk för överstimulering, så jag fick snällt ta ett blodprov och ett nytt ultraljud ska göras på fredag istället för på lördag.

Nu ska jag försöka smälta det chockartade resultatet. Okej, att jag har haft lite känningar i vänstra äggstocken. Men trodde aldrig att det var så många.

Under ultraljudsundersökningen upptäckte vi ett fredsmärke, se själva. Läkaren tyckte vi skulle spara bilden som ett minne:)

Ultraljudsbilden från idag, ser ni fredsmärket?

Sprutdag 5

Nu har vi skvallrat. Jag och maken bestämde oss att vi skulle hålla vår IVF försök lite hemligt för oss själva. Men av praktiska själ så har vi talat om för våra goda grannar, som också har blivit våra bästa vänner. Idag talade vi också om för mina föräldrar som får ställa upp som barnvakt vid lite udda tider och lite snabbt oplanerat. Så vi kände att det är lika bra. Det får inte bli för meckigt.

Våra vänner som jag skrev om ovan, har nästan likadan bakgrund som oss. Med ofrivillig barnlöshet ca 4.5 år. Deras nu 3 åriga dotter blev till via IVF. Nu är de spontant gravida och är runt vecka 15-16 tror jag. Vi blev gravida precis samma helg som dem för ca 3-4 månader sedan, tyvärr fick vi missfall och en period hade jag jättejättesvårt att se henne (grannen). Tyckte det var asjobbigt. Men nu gläds jag åt dem, och i helgen blev jag tillfrågad om jag ville följa med på ultraljudet då hennes maken inte kunde vara ledig från jobbet. Självklart vill man inte missa en sådan chans:)

Ikväll blir det vår 5:e spruta. Imorgon ska vi till kliniken för första ultraljudet. Så vi lämnar av skruttan 6.15 imorgon bitti hos mina föräldrar. Jag hoppas att det är ett gäng äggblåsor där, för vad är det annars som drar och sliter i mina äggstockar.......bara det inte är någon cysta eller så.

En bild från en av våra hyllor i köket.

Sprutdag 4

Imorse efter lämnat av skruttan på dagis åkte jag till apoteket för att hämta ut Gonal F som var beställd. Har sån otur att det är slut med Gonal F 150IE hos leverantörerna och det var inga apotek i närheten som hade på lager, inte ens i Stockholm på det största apoteket. Konstigt nog behöll jag mitt lugn. Kändes som att "ja, ja det löser sig". Var kanonskön känsla. Normala fall är jag en såndär polis som läser lusen av folk när det inte går som jag vill:)

Jag tycker personalen på apoteket är snäll och trevlig, de gör så gott de kan. Men jag tycker det är meckigt att de aldrig har medicinen hemma på lager, och man måste alltid beställa den. När jag var på apoteket fick tjejen bakom disken ringa till kliniken för att få nytt recept på 2 X 75 IE. Och jag som har skräck för sprutor. Hur lyckas vi ha sådan attans otur.....kan ju bli en smått galen. Men, men nu är det som det är och bara haja läget, och får helt enkelt acceptera att det blir två sprutor i magen per kväll istället för en......typiskt.....

Vill bara fika, fika, fika och sova. Men måste plugga, plugga och plugga.......

Sprutdag 3

Nu är det 2.5 dag kvar till första ultraljudet. Hoppas det finns många små småttingar som väntar på att bli befruktade av makens soldater. Jag hoppas verkligen att det finns många med hjälm. Ska ta upp diskussionen om att få in två ägg, om det nu blir några som man kan stoppa in. För man kan ju aldrig riktigt veta hur det går.

Mumsigt tips till efterätt. Vispa vaniljvisp hårt, blanda i krossade maränger och lite chokladsås. In i frysen, typ minst 30 min. MUMS.......

Sprutdag 2

Igår gick redovisningen i skolan jättebra. Var jättenervös på morgonen, men blev sedan lugn när det var dags. Fick sån kick, för det kändes så bra när jag var klar.

Idag har det varit trädgårdsarbete. Vi håller på för fullt med att fixa i vårt nya trädgårdsland. Kommer bilder sen när det är klart. Vi hann även hjälpa till hos två grannar, först anla vi grunden till gräsmatta coh sedan gick vi vidare för att sätta pilstaket. Blev superbra.

Ikväll har vi tagit vår 2:a spruta i magen, som tur är det maken som sköter injektionerna. Jag är verkligen livrädd för sprutor, men det går helt okej. Kanske är det akupunkturen som gör att jag är lite mer vanare vid nålar nu:)

Dessa står i vårt köksfönster och påminner mig ständigt om att det är dags att plantera om alla våra blommor inomhus.....och tvätta fönster.....och.......

Ångest, ångest, ångest

Igår var jag i plugget. Tog bussen kl. 5.44 utanför oss. Kom hem vid 17.00 tiden med världens migrän och maken var iväg och kom inte hem förrän vid sjutiden. Asjobbigt. Men jag måste somnat vid sextiden, medan skruttan gluttade på tv för att vakna imorse efter 14 tim sömn.

Har grym ångest, vi ska redovisa imorgon inför helklass.....och jag verkligen hatar det. På jobbet när jag hållit i informationen är det inga problem. Men här när jag vet att läraren vet mycket mer än mig blir det kaos. Usch, usch usch ,det är ju bara att sätta igång och träna.

Nu är jag inne på spraydag 13, och jag är ttrrrööööötttt och "låg". Inga svettningar eller direkt huvudvärk (förutom migränen igår). Imorgon börjar vi med sprutorna, enligt fert kliniken ska tröttheten gå över då. Så jag håller tummarna.

Vår katt har bäddat ner sig i vårt täcke....

Spraydag 10 byts ut mot spraydag 11

Jag hade visst räknat fel på mina spraydagar, så istället för spraydag 10 så är vi idag på spraydag 11. Har typ sovit större delen av dagen.

Blev väckt av att fert kliniken ringde och vi gjord en planering att jag ska börja med sprutorna den 8 maj, redan nu på fredag. Ska bli skönt att bli av med denna enorma tröttheten.

Fortsatt planering:

8 maj börjar sprutorna

13 maj 1:a ultraljudet

16-18 maj 2:a ultraljudet

20 maj blir det troligen ägguttag

Vår skrutta tillsammans med sin kusin som är lika gamla.
Kortet är taget när vi fiska kräftor för 1.5 år sedan.

Nu går det att kommentera

Fick en liten impuls från den söta bloggen http://invitrofertilisation.blogg.se/ att det inte gick att kommentera i min blogg. Det är nu fixat och alla är nu välkomna att kommentera.

Spraydag 10

Är rätt trött och sliten idag. Ska plugga, men orkar inte. I eftermiddag ska vi till farmors lägenhet för att köra bort det sista. Sen hon kom in på ålderdomshem så har vi renoverat och sålt lägenheten. Nya ägarna kommer på måndag och då måste det sista vara gjort. Om jag själv hade valt, så hade jag aldrig stigit upp ur sängen idag.

Nu är jag inne på spraydag 10, jag kan få någon varmebölja om dagen men mer än så är det inte. Fick förklaringen när jag sist var på akupunkturen att har mycket kyla inom mig, så hon håller på att jobba bort den då det tydligen inte är något bra. Men jag är så totalt trött och nere, så det är grymt. Maken får alla vredesutbrott så det står härliga till.

Även ifall jag är bland dem mest spruträdda i världen så längtar jag faktiskt tillatt få dessa, så jag kan må bättre i själen.

Från förra påsken, på landstället.
Ska nog själv sätta på en brasa här hemma, för ute är regnar det och är kallt.

Vår bakgrund (spraydag 9)

Jag tänkte skriva lite om min och min mans historia, och vår väg till att försöka få ett hett efterlängtat barn.


Vi träffades augusti 1998, det kändes så rätt och efter 1 år hade vi både köpt lägenhet och skaffat en liten hund, en Jack Russel som fick namnet Idefix. Vi ville också skaffa barn, men det var svårare än vi trott. Efter 1 års försök påbörjades en fertilitetsutredning, vi fick förtur då min man har ett ”kromosomfel”, vilket gjorde att vi skulle genomgå IVF PDG. Vilket innebär att man går in i det befruktade äggen för att se om de är ”friska”. Maken är helt frisk och normal, men hans balanserade kromosomer (13:e och 14:e) kan göra att vi antingen har lättare att få missfall eller kan föda ett ”sjukt” barn.


Efter 1 år och 10 månader blev vi gravida spontant som i v. 7 slutade i ett missfall, strax efter var vi igång med IVF karusellen. Tre IVF PGD gjordes från december 2001- augusti 2002, jag fick 11-14 ägg vid varje tillfälle, men inget att de befruktade äggen var friska. Under IVF försöken, blev vi gravida spontant som tyvärr också slutade i missfall.


Efter ca 1 år bestämde vi oss för att ställa oss i kö för donatorinsemination. I september 2003, under väntetiden gjorde vi ett privatförsök i Danmark. 14 dagar senare kom mensen. I början av februari 2004 fick vi veta att vi var gravida, helt spontant på ”egen väg”. Den 3 oktober 2004 föddes en välskapt litet flickebarn, 48 cm lång, och 3850g.


Sedan dess har vi hunnit med att köpa ett hus som renoverades och såldes, och nu bor vi i ett nytt hus nära havet. Vi blev tyvärr tvungna att ta bort vår idefix pga sjukdom.


För två år sedan, sommaren 2007 fick min man veta att han hade testikelcancer. Han fick genomgå både operation och cellgiftsbehandling. När han blev ”frisk” så brakade jag, blev sjukskriven 1 år pga utmattningsdepression med både antidepressiv medicin, lugnande, sjukgymnastik och terapi. Allt under mina 28 år kom ikapp mig. Så det vara bara att ge upp och haja läget. Efter min mans cancerperiod så fick vi komma till en specialistläkare. Vi fick till svar att vi kan inte få flera barn på naturlig väg. Anledningen är att efter diagnosen att det inte finns tillräckligt med simmare kvar.


Vår familj består just nu av en katt och vår 4.5 årig dotter, bor i nytt hus i nytt område med jättebra och härliga grannar. Jag har sedan en tid börjat plugga på högskola, maken böt jobb som han älskar jättemycket. För 1.5 månad sedan blev vi gravida på spontan väg, trots läkarens ”dom”. Men i v.5 fick vi missfall, det fick oss att inse vad vi längtar efter ett till barn. Och en längtan till att kunna ge skruttan ett syskon.


Så nu har vi betalat 3-pack på en privatklinik, och hur det går får vi se med resans gång. Vi är väl medvetna att det här kan gå åt pipsvängen, med tanke på den historik vi har. Men vi kommer inte att ge upp i första taget.



Vårt mirakel

Spraydag 8

Hej hopp, är helt slut i HELA kroppen. Har varit ute hela helgen och fixat i vårt projekt land och pilstaket. Igår var jag, far och släpet iväg och köpte hem massor med säckar planteringsjord. Maken var i väg på sin brorsas svensexa igår, och sov borta så jag och skruttan hade en riktigt myskväll. Hamnade i sängen tidigt, typ 19.00. SÅ skönt, hade så grymt ont i benen så jag kunde ju knappt gå.

Skruttan hade önskemål om ett besök i simhallet, så får det bli. Men först ska jag ut och måla mina pallkragar en sista gång.

Har lite mensvärk, det bådar ju gock. Räknar med att ha mensen i början av nästa vecka. Och då är det dags att ringa kliniken för att få en liten mer exakt planering för resten av behandlingen.

Ha en bra dag!

Längtar till cyklarna kommer fram, så jag får cykla på min nya cykel. Vi är lite sena i starten med att plocka fram dem, men det har varit så mycket annat i vår vardag.

SPRAYDAG 7

Nu har börjat komma in i sprayrutinerna, missade dock igår då jag var så uppslukat av mitt arbete att anordna ett land hemms hos oss. Det blir stort och jättefint, kommer att bestå av 10 rödmålade pallkragar som står två och två (på hjöjden). Det är kantsten runtomkring och i gångarna kommer det bli täckbark. I hörnet längst bort kommer vår kompost (grön plast) stå. Kommer bli kanon. Tanken är att jag ska bygga en sittbänk för att sedan se på sina plantor som växer och bli stora.

Nu är jag inne på spraydag 7, och har inga direkta biverkningar förutom lite värmeböljor någon gång då och då, men som är helt okej. Men sjutton vad nässprayen smakar illa, när den rinner "baklänges" ner i halsen....blä, usch.....Man glömmer fort.

Nu ska vi ut och träffa grannarna, vi håller på att sätta 31 meter pilstaket mellan våra tomter. Visar lite bilder sen.

Mitt lavendelträd som jag köpte på trädgårdsmässan förra året, som dock inte överlevde kylan i garaget över vintern. Kommer bli ett nytt i år, för nästa vinter kommer vi ha värme i garaget...."jippi".