Ångest....

Nu önskar jag att jag hade frysen full av dessa, så jag kan få pula i mig, progga mig full av dessa. För det blir så när jag mår piss, när jag är "där nere" vill jag bara äta, äta mig ur skiten. Inte så bra, inte så hälsosamt.

Ska iväg idag, på ett kalas. Har ångest, grym ångest. En nyhet ska fram, ska förmedlas till stolta blivande farmor och farfar. Jag är väldigt glad för dem, det är jag. Men jag är inte glad över den reaktion som kan bli......att folk tycker synd om oss (läs mig) för att vi har svårt att få barn, att vi inte kan få barn när vi vill. Tur att det är ett litet, väldigt litet kalas.

Men jag överlever det, det gör jag, jag är helt säker på. Men det är inte trevligt, absolut inte.

Hoppas ni får en trevligare kväll än vad jag kommer att få......

Min sinnesstämning

Jag känner mig lika pigg som vår solros...

Min sinnesstämning är inte på topp, verkligen inte. Och det är jag i ett nötskal, som tror att allt bara kan försvinna på en handvändning. Så typiskt mig, den lilla optimisten.

Vad trodde jag?

Jag har alltid velat haft barn, ännu mer när jag insåg för 9 år sedan att det inte blev några barn på den enkla sättet via sängen. Det var en stor sorg och är fortfarande, för det är och kommer alltid vara en del av livet, men som jag måste förhålla mig till.

Av någon anledning kom detta ämne upp idag, jag sa till maken "när vi känner oss tillräckligt starka att bli gravida (som att vi liksom kan bestämma det helt själva och styra vilken månad....jag vet inte vad som for i mig) så kanske vi liksom ska försöka ha sex vid ägglossning, och försöka pricka in det. För de senaste 5 åren har vi liksom haft sex när vi känner för det vilket innebär att vi inte alltid prickar in rätt tid, de fyra år som var innan var det liksom bara sex 14 dagar efter mensdag 1.

Och vi sa, att så får det bli, kanske man slipper att genomgå IVF igen, trots att två försök ligger och väntar betalda och klara för oss. Hoppet ökade, känndes skönt och befriande. Jag var övertygad för en stund att vi själva kunde bestämma när det skulle bli barn. Så jävla övertygad!

Bestämmer mig att surfa lite på bloggarna runt om i landet....och möter en blogg jag följer, som precis testat positivt på sin sticka.....Helt plötsligt, på två ynka sekunder föll allt. Och jag kan fråga mig själv: HUR FAN kunde jag vara så jävla dum att tro att vi kan bestämma oss för att bli gravida bara för att vi vill det, ha lite sex vid ägglossningen så om 9 månader kommer en rosaskimrande bebis ut helt odramatiskt.

Vilken värld lever jag i, förnekelsen värld?! Hur kunde jag glömma att vi bara fått 1 barn på 9 år, hur vi har genomgått IVF, missfall, insemination etc....Men jag måste erkänna att det kändes underbarn, helt ljuvligt att leka med tanken att vi kan få barn när vi vill, bara vi prickade in ägglossningen och så kommer en bebis....men så lätt har vi och många fler fått erfara att så är inte fallet.

Jag vill gratta Linda och hennes man för det positiva testet!!!

http://blogg.alltombarn.se/innandufanns/

HAIRSPRAY

Igår var jag och mellansyrran på Hairspray......SÅ grymt roligt. Rolf Lassgård är ju bara BÄST i denna!! Först gick vi och kolla in affärer, sen blev det middag på Fridays och sedan musikalen.

Hade en totalt helt underbar kväll!!

Rädda för barnlösa.....

Hur tänker folk egentligen när de inte vågar tala om att de är med barn, för att de är rädda hur man ska reagera. Är dem rädda eller gör dem det av vänlighet? Tror dem att man ska böla ut sin smärta, eller får psyksammanbrott mitt framför ögonen på dem. Fakta ska ju ändå fram.

Hur ska man förklara för dem att vi är vilka mänskliga varelser som helst? Och inga man behöver tassa på tå inför, och vi (läs jag) vill inte behöva bli särbehandlade. Är vi ledsna över vår situation lär vi ändå inte gråta på deras axel, för det gör man i smyg sådär i sin ensamhet.

Bara en tanke så här på en torsdagskväll........

När det ändå är barntema på tapeten tänkte jag introdusera er i vår dotters rum....

Trist vardagsliv...

Välkommen in till oss!

En del av hallen i sitt vardagliga skick.....helt ocensurerat.

Igår fick jag ett psykbryt. Damen i huset (jag) är så otroligt trött på det vardagliga tråkiga livet som kommer ikapp en emellanåt. Kan det bero på förkylningen som gör att man är helt sänkt, eller är det att vardagen verkligen är "trist" med alla vardagsbestyr som är ett måste för att få familjelivet att fortlöpa någorlunda smärtfritt.

För hur roligt är det egentligen att tvätta, hänga och vika alla kläder dag ut och dag in, damsuga dessa förevigade damtussar/gruskorn....ja, jag vet inte. Hela tiden komma på dessa attraktiva och nyttiga måltiderna. Om jag fick välja så skulle jag absolut vara så pass rik att man slapp sköta detta själv, men det är jag det.

När jag kom hem så hade maken stått och lagat mat med grönsaker (som annars lyser med sin frånvaro när det är han som står för matlagningen), tända ljus och verkligen ansträngt sig, så han tog verkligen mina ord på allvar.......

En av mina tonårsfavoriter........

........är död.

Foto: AP

Dagsfärska bilder

Foton tagna på tomten/garaget idag kl. 8,50

Ser ni hur det ryker från garagetaket....

Hösten är verkligen min absoluta favorit när det gäller årstider, det är inte bara för att jag fyller år på hösten. Alla löven som skiftar, den klara luften, den extra tjocktröjan man sätter på sig, alla dagar/kväller bredvid öppna spisen. Man har liksom rätt att boa in sig och inte visa sig ute.

Inget tålamod

Har ni varit i Stockholm idag, i tunnelbanan? Om ni träffade en tjej idag, nyligen fyllda 30 år. Skinande vita adidas, mörkblå jeansleggins, lång vit/blå randig "skjorta" med vit långarmad tröja under. Blå Timbuks väska på axeln med vita "hörlurar" i öronen. Hon stötte säkert ihop med dig, gick för fort för att säga förlåt. Då var det bara jag. En tjej med kort stubin, inget tålamod och med förkylning kvar i kroppen.

Inte nog med alla tunnelbane trafikanter, även min älskade bedårande dotter och min lika sjuka man fick lika mycket "stryk" här hemma. Jag ber så mycket om förlåt om ni fick ont eller kanske ett blåmärke, jag ber er ha överseende.

Och du min älskade man, om du kikar in här någongång och råka läsa just detta inlägg. Så vill jag bara säga att jag älskar dig så innerligt mycket och jag är rädd om dig, oavsett vad du ibland tror om den saken. Men det hoppas jag att du förstår när jag är sån där sprudlande livslevande glad tjej i sina skinande vita adidas skor.


Älsklingens söta lekstuga, som är byggd för hand.

Imorgon hoppas jag på en friskare dag......

Mannen under trappan

Mannen under trappan, kanal 1 kl. 21.15 ikväll.

Skruttan sover, maken ligger nerbäddad på övervåningen där vi har kanal 1, 2, 4 och 6 (som på gamla goda tiden). Han fick idag plötsligt feber, och hans mor har misstänkt svininfluensa så nu håller vi tummar och tår att han slipper denna influensa.

Själv har jag tappat upp hela badkaret fullt med HETT vatten, ska sedan ta fram min beskvi som jag längtat efter hela dagen för att bädda ner mig bredvid maken i soffan för att kolla på "Mannen under trappan" som har premiär idag. Jag har läst boken och har HÖGA förväntningar.

Ha en trevlig fortsatt kväll!

Kryper in i sina bon

Vår katt som håller mig sällskap när jag sitter och pluggar....

Det märks att hösten är här, eller ska man säga väldigt sen sensommar.....jag vet inte riktigt för här faller inga löv ännu utan träden står där fortfarande och svajar med sina gröna grenar.

Vi bor i ett område med 75 hushåll, med en blandning av villor, radhus och parhus och alla skiftar i tre olika nyanser av röd med vita knutar. Trädgårdarna varierar i 75 olika stilar, eftersom området är "nytt" så ser man de som bott längst för där har det gröna växt till sig på trädgårdarna.

Hur kom det sig att vi bor just i det hus vi bor i nu. Jo, för 6 år sedan var vi på visning i just det huset jag nu sitter i och skriver på datorn i, vi hade då sålt vår bostadsrättslägenhet och för tillfället bodde hemma hos mina föräldrar för att snabbt kunna slå till på ett husköp. Men för 6 år sedan hade vi absolut inte råd att bo här, och anledningen var att vi hade inte tillräckligt med handpenning...så vi fortsatte att leta, det började med sommarstugor, för att sedan leta oss vidare. I 9 månader bodde vi hos mina föräldrar, och med tiden som gick fick vi lånelöfte för mer och mer. Tillslut hittade vi vårt objekt, för 1 250 000kr. Jättemycket pengar för 6 år sedan, men struntsumma idag (känns det som).

Vi renoverade ALLT i detta hus och det blev som helt förbytt....För 1 år sedan så var vi på besök hos ett par vänner i det område vi nu bor i. Jag fick se deras rymliga ljusa villa i ett barnvänligt område. Jag blev såld, VI blev sålda. Efter 1 vecka var vårt hus till försäljning, och vi bokade tomt för att få oss ett nybyggt hus. Av en slump var detta, vårt hus som var områdets första visningshus till salu. Ägarna -70 år gamla började få krämpor och kunde inte sköta om huset med den stora tomten. Så efter ett besök i detta hus, bestämde vi oss. Det var ju just det här huset som vi ville ha, med den stora potentiella tomten. Det här skulle bli perfekt. Och det blev det. Vi lyckades nästan få en miljon i handpenning, så vi lyckades få ner kostnaden ändå trots det nya dyra huset. Så vi avsa oss den bokade tomten och flyttade in i vårt drömhus, som om inte nog var utrustat med det mesta (eftersom det just var första visningshuset, och skulle väl impa på folk).......men det hindrade oss inte att måla om och tapetsera varenda rum. Så nu är det precis så som vi vill ha det, ljust och "lantligt".

Det känns som en riktig Buller i by känsla här. När vi flyttade hit så hade vi tre familjer som vi kände och umgicks med, men det som vi inte visste då som vi vet nu är att vi har fått en till familj som vän som betyder så mycket för oss. Jag och frun i familjen, min make och hennes make fungerar jättebra, och vi trivs jättebra i varandras sällskap.....det är en känsla och vänskap som är så svår att beskriva.....men det är som vi söker oss till varandra och det känns bara SÅ rätt.

Och varför märker jag att hösten är "här", jo för grannarna börjar dra sig tillbaka in i sina små kojjor. I en del hus som har braskaminer som tillvar ryker det i skorstenarna. Det är som att man förbereder sig inför vintern och de hårda stormarna. Det är så lugnt i området, det ända man ser är katterna som springer runt eller ligger på någon sten för att lapa sol.

Plugg, plugg....nämnde jag plugg?!

Vill aldrig att våra påsar med kantareller i frysen ska ta slut....

Så ser min lördag ut, och troligen en del av söndagen. Pluggar Sutherlands och Hirschis teori på Kriminologin. Jag är sjuk i forma av halsont, förkylning och hosta. Sitter i vardagsrummet där ljuset är bäst då vi har 17 fönster här, katten ligger på datorfodralet och spinner. Skruttan ligger lika sjuk hon i soffan bakom mig och kollar på DVD filmer. Maken står visslandes i köket och lagar grytor / wook. Så nu lär vi ha matlådor i 2 veckor.

DVD filmer är nog skruttan inte ensam om att få titta på de närmaste månaderna, vår Digital Box gick sönder i torsdags.....och vi ska byta från Canal Digital till Telia, så vi är inte så sugna på att förlänga vårt abonemang ytterligare 18 månader.

Nä, dags att återgå till studierna......medans inläggen på facebook haglar in om att det är fest och utgång mot kvällskvisten....Men inget går emot tacomys med hyrfilm (för jag nämnde det där med boxen va:(......

En av presenterna

En av alla tusen presenter jag fick....

Av min man i 30 års present fick jag en I`pod samt presentkort på guldaffären i stan där vi bor. I`poden har redan använts i 2 veckor. Så nu blir det en tripp till guldaffären för att se ut den vackraste ring jag någonsin skådat:)

Förkylningen har tagit både mig och skruttan i besittning. Det är inget roligt, det är väl bara nedräkning innan maken åker på det.

Egentligen skulle det vara plugg för hela slanten i dag, men jag har verkligen inte orkat. Mitt mål idag var att få min och skruttans dag dräglig. Som tur är stannade maken hemma istället för att åka iväg på jobbfest. Det uppskattas oerhört mycket!

Oh, vet ni vad som hände oss igårkväll. Vår digitalbox gick sönder. Så nu har vi bestämt oss för att säga upp Canal Digital och köra hela rejset med Telia....vi sparar typ 500 kr i månaden om vi gör det....så vad väntar vi på:)

Jo, som ni säkert märker så har jag ändrat namn på bloggen (ej adressen) och ändrat lite med "loggan". Jag känner mer att "Mitt liv i min vardag" fungerar bättre, i allafall för tillfället. Och det är väl just för att det är vad jag lever efter. Målet till ett lyckligt och harmoniskt liv utan sikte på syskon och hela tiden strävan av vad jag inte har. Utan fokuserar nu istället som jag lärt mig en tid tillbaka på det jag har och verkligen uppskatta det rakt in i själen. Och det fungerar, det fungerar så inihelvete bra och jag blir så varm av att bara tänka på det.

Nu ska jag gå och smörja maken, så det blir åka av:).....japp där kom lite snusk in också:)

30 åringen

Gårdagens middag.

För 30 år och 7 timmar sedan föddes jag. Det firade jag igår med stort kalas. Min mellansyster hjälpte till....i 17 timmar stod hon och bakade och fixade. Det blev mycker folk och många fina presenter.

Så idag på min riktiga födelsedag är hela familjen rätt mör. Det bästa är att man själv får bestämma över hela dagen, för det är ju faktist min födelsedag:)

Igår efter kalaset sov min syster med familj kvar, på kvällen dukades det upp med räkor, kräftor, västenbottenpaj och vin. Så nu till lunch blir det rester. Mums.....

Efterdyningar

Skruttans nallebjörn från hennes rum. Påminner mig om att jag skulle behöva en egen att krama om och få värme ifrån. Kanske får jag låna den, ska nog smyga in i hennes rum och låna den över natten.

Är lite bättre idag, men är helt slut i kroppen efter gårdagen. Har sovit 3 tim idag på dagen. Jag försöker plugga men det går inte in mycket. Tror det även beror på allt som ska handlas och bakas imorgon inför kalaset på lördag. Tur är väl att syster överger sin familj där hemma för att komma och hjälpa mig. Maken har lovat att baka dubbla satser bullar och städa här hemma. Så det får gå....kan liksom inte göra så mycket annat.

Men jag är LIVRÄDD att allt gråll ska komma tillbaka, nu när allt gick så bra med livet och skolan. Försöker tänka positiva och bra tankar....för jag tror på tankens makt och kraft. Men det är inte så lätt, det sitter djupt i en....

TACK snälla Ellen och Jenny för era kommentarer.....orkar inte komma och besöka er och er andra just nu.... jag kommer när jag är starkare.

Deppigt.....

Lite mysbelsyning nu när hösten närmar sig.

Är låg, hur låg som helst. Jag har mått asbra i några veckor nu. Började med ångest i morse, bara pang på, utan någon helst varning. Har försökt pluggat, men inte effektiv.....avbröt för att vila. Hämta skruttan, och sen kom allt över mig. Vill bara sk-ta i allt, känner att jag inte fixar det här.

Fyller 30 år i helgen....och ska ha stort kalas. Hoppas att jag hinner att bli stabil innan dess, just nu tar jag timme för timme, och så får det bli.

Sorry för ett"lågt" inlägg....