En urladdning

Jag har lust att skrika, banka och gråta men jag gör det inte. Jag är så j-vla svullen så jag kan inte andas. Har ingen som helst matlust. Vill bara försvinna in i datorn och drömma om alla som lyckats på sitt första IVF försök.

Skruttan sover och maken är snart hemma från jobbet.

Jag tycker jag har varit cool som en filbunke hela denna resa. Först spraya 14 dagar, sen spruta 10 dagar.....spruträdd som jag är. Och nu är det ju grande final....äggplock. Visst första ultraljudet sa 29 ägg, det andra typ 20 ägg som går att "mäta"....... Har läst runt en del ikväll på andra bloggar. Det har pratats om 35 äggblåsor, men endast 6 befrutkade ägg, det har pratats om 32 äggblåsor men enbart några befruktade ägg. Det för mig säger att ju fler ägg, desto sämre kvalitet. Så jag stålsätter mig på det värsta.

Så nu är jag övertygad om att det kommer inte finnas något fint ägg till oss kvar.....inget eftersom maken enbart har 1/8 spermier som är ok enligt statistiken....snälla låt han inte följa statistiken.

Måste rota fram mina gamla papper.
Hittade detta från makens spermaprov vid vår fertilitetsutredning december 2000:
Test 1: 25 miljoner varav 47% var okej.

Efter testikelcancern augusti 2007:
Test 1: 13 miljoner varav 55% rörliga, efter preparation = 38% rörliga
Test 2: 13 miljoner varav 73% rörliga, efter pretaration = 41% rörliga
Test 3: 4.1 miljoner varav 61% rörliga, efter preparation = 25 % rörliga

Test 4 februari 2008: 16 miljoner varav 51% rörliga.
Det var nu som vi fick beskedet att vi kommer inte kunna få fler barn på egen hand. För att man ska kunna bli gravid via sängvägen inom 1 år krävs ca 40 000miljoner spermier. Dö, varför har ingen sagt något tidigare. Så som vi har kämpas dessa 4.5 år innan skruttan blev till....jävla läkare (om man får säga så, men jag kan verkligen inte fatta hur man kan missa en sådan sak).

Oj, hittade våra gamla IVF resultat. Vi gjorde 3 st IVF PDG försök på Huddinge sjukhus.
Försök 1:
13 ägg plockades ut, 12 incijerades (150 Gonal F i 11 dagar). 11 befruktade, men inga friska.

Försök 2:
10 ägg plockades ut, 9 incijerades (150 Gonal F i 11 dagar). 8 befruktade, men inga friska.

Försök 3:
14 ägg plockades ut, 12 incijerades (187.5 Gonal F i 11 dagar). 8 befrutkade, men inga friska.

Om jag inte missminner mig så pratade de om att det enbart var 3 ägg som vid varje tillfälle klarade långodlingen på 5 dagar, men eftersom inget var friskt så kunde vi inte få tillbaka de befruktade äggen. Jag kommer ihåg det som det var igår, de där telefonsamtalen om att det inte var något som gick. Jag kom ihåg att ingen hörde av sig på flera dagar, och jag försökte ringa för att få någon som hels aning. Ville bara få veta hur många ägg det var kvar....men inget. Så j-vla irriterad på de som jag hade kontakt, det kändes så jäkla fyrkantigt.

Är glad att vi är på den klinik vi är på idag. Ska prata med dem imorgon om att jag vill att de ringer varje dag (om det blir långodling) för att tala om hur det går.....om det nu plockas ut några ägg ifrån mig.

Men något måste det bli, för vad är det annars som mojsar runt i min runda mage. Just nu vill jag bara älta, älta och älta. För och nackdelar. Våra odds, hur det kommer att bli. Bara ikväll, få drömma om det blir eller inte. Vad jag ska göra om jag blir gravid eller inte. Mina planer om det inte lyckas. Vad vi ska göra i sommar, eller inte. När vi kan köra igång med nästa IVF försök.....jag måste ha en backup plan....annars går jag åt.

Sitter och kollar ut genom våra fönster, genom de skitiga fönstrena rakt ut i det gråa regnvädret. Upptäcker att blommorna måste få vatten ikväll, annars vet jag inte ens om mun mot mun metoden skulle hjälpa. Inser att fönstrena egenligen skulle tvättas för länge sedan, och att bilen skulle behövas tvättas, altan oljas in.....det tar aldrig slut. Men så är det när man befinner sig i IVF koma och man har en man hemma som inte alltid drar igång saker....(men gärna avslutar dem).

Just nu i denna stund så önskar jag att det har gått lite över två veckor. Så vi vet, så vi kan gå vidare med nästa plan. För nu, så känns det för jävligt med denna väntan, väntan på ägglossningssprutan som iförsig redan är tagen, men sen väntan på äggplock, väntan hur många ägg det blivit, väntan på om något blivit befruktat, väntan om det blir långodling, väntan om det blir något till frysen, eller ens om det kommer in något ägg till mig, väntan på graviditetstest.....känns som det aldrig kommer att ta slut. Hur mycket klarar man egenliten......ganska mycket verkar det som.

Min backup plan om det inte lyckas är att jag ska skriva in mig på viktväktarna under tiden till nästa ivf försök. För nu har jag gått upp så mycket i vikt att jag kan inte längre ha mina största kläder. På ett sätt skulle det vara tur för mig om jag inte blev gravid....för hur skulle jag må om jag var så här svullen och bli gravid.....samtidigt som man så gärna vill bli gravid. Oh, man är lite tvetydlig om det här.

Har haft rätt mycket ångest de senaste dagarna...och jag undrar vad det beror på.....men kom fram till att det kanske inte är så konstigt. Man befinner sig i denna IVF karusell med massa ???, jag har tenta om 1.5 vecka. I morgon och om ytterligare några dagar får jag reda på om jag blev godkänd på två olika kurser....och så är det makens stora bröllop på lördag. Så ja, jag får ha ångest, det känns befogat. Lite jobbigt bara, men måste låta det bara vara så försvinner det av sig själv.