Fick ett sms av en av mina systrar. Hon frågade hur det hade gått med IVF försöket. Jag berättade att det hade misslyckats etc. När jag stod där i köket och skrev meddelandet tillbaka så kändes det så overkligt, det känns inte som det är vi som har varit med om den här resan utan om att jag skrev om någon helt annan person.
Den månaden som vi genomgick IVF behandlingen gick fort. Tänk er världens största boll som rullar i nedförbacka. Helt plötsligt så kastades man in i den, ju längre ner för backen den rullade desto mer ökade farten och helt plötsligt blev vi lika fort utkastade ifrån den. Och, det ska fortsätta som inget annat hade hänt.
Läskigt, riktigt läskigt........
Dessa två kort togs på skruttans första midsommarafton för 4 år sedan. Tiden går så fort, och ändå lär jag mig inte att ta tillvara tiden som den är idag. Det måste bli ändring på det!
Åh, vilken sötnos:o)
SvaraRaderaHåller med, IVF är något som görs i raketfart. Vår IVF-läkare sa att när behandlingen väl sätter igång är det som att åka motorbåt i högsta fart i skärgården. Allt bara swischar förbi, man hinner inte se något.
Är så ledsen för er skull ska du veta.
SvaraRaderaKramar
Jenny