Känner mig starkt trots "misslyckandet"

Konstigt nog känner jag mig både stark och positiv när det gäller vår önskan till ett barn till. Men jag tror det beror på vår långa resa tidigare, och jag har en djup insikt om att det kanske inte lyckas med IVF för oss. Det kanske blir adoption eller spermadonation, och jag känner (just nu) att tiden får utvisa.

Jag har mycket ångest och känner en hopplöshet allmänt inför livet, men det beror inte enbart på barnförsök. Som jag nämnde tidigare så har jag för 1 år sedan varit sjukskriven 1 år för utmattningsdepression, jag började plugga i direkt anslutning och har gjort det i 1 år nu. Jag kan ju se såhär i efterhand att jag var verkligen inte frisk. Jag har fått kämpa mig blodig för att hålla mig ovanför vattenytan.

Så varför jag mår piss, är egentligen beroende på att jag aldrig blev frisk och stark. Jag min envisa åsna ville bevisa för mig själv och andra att jag inte är svag och sjuk. Men så dumt.

Jag har precis börjat träffat en kognitiv och kroppsterapeft (felstavat) som även är personlig handledare. Hon kommer att hjälpa mig en gång i veckan att hitta rätt på mig själv. Jag kommer både få massage och healing. Det är privat, och det kommer att bli svindyrt. Men maken vill att vi satsar på mig för att jag ska må bra, eftersom det inte bara är jag som blir drabbad utan mina nära och kära.

Vi har två IVF försök kvar, som vi ska påbörja när jag blivit stark och friskare. Och förhoppningsvis kanske jag är mer mottaglig för att producera fler ägg med bättre kvalitet.

Ha en bra dag allihop, nu ska jag plugga till min tenta imorgon och sedan tar jag sommarlov med inriktning hälsa och mig-själv-prioritering.

För två år sedan gick jag en inredningskurs, som var hur grym som helst. Har fått användning av den både privat och när jag hjälpt andra.......längtar tills jag kan få mer användning av den.