Inte bara en dipp

Skrev om min dipp igår, om jag ska vara ärlig så har jag dippar varje dag tror jag. Är låg, trött, sover mycker, ångest och en oro som inte vill ge sig av. Så det är väl tur att jag går hos A-C som jag kallar min dam som jag går och snackar hos.

Enligt henne så är det min barndom, med en alkoholiserad mor som gjort mig till den jag är. Jag är inte jag enligt A-C, utan har dolt och gömt mina känslor och jag har använt mig av förnekelse....läskigt men jag tror det är sant. Så det håller vi på att jobba med nu.

Som jag har skrivit tidigare, har jag för ett år sedan varit sjukskriven i ett år pga utmattningsdepression. Vi hade haft det tufft rätt länge, med 4.5 års barnlöshet, 4-5 års totalrenovering av vårt tidigare hur, jobbade mycket, maken fick cancer för 2 år sedan. Jag gick då hos en kurator i ca 1 år, men fick ingen direkt hjälp. Nu är jag så trött på allt, vill bara må bra och känna lycka. Även maken ville se förändring, så han bokade tid hos A-C och körde mig dit. Han och skruttan väntade på mig, när jag var klar efter 1.5 tim så körde vi hemåt. Och jag är så tacksam för det, för äntligen ser jag en hjälp som är på väg......Och A-C har rätt, jag måste må bra innan jag kan tänka på ett syskon igen.

Efter vår USA resa i julas, så kom vi hem till en lägenhet som skulle renoveras. Det var farmors gamla, där pappa är född. Hon har bott där i typ 60 år utan en enda renovering. Så nu när hon bodde på ålderdomshem, så var det dags att sälja den.....efter en hel del renovering. Så jag och maken stod för förvandlingen medans pappa fick agera elektriker och mamma städerska.


Före i min pappas gamla sovrum, han älskade guld så det blir guld i tak, på väggar och kontakter.

Efter förvandlingen (samma rum).