Måndag med ångest

Jag har ett dilemma, tänkte skriva att vi har ett dilemma, men så är det inte. Utan det är jag som går och ojjar mig om hur vi ska göra. Ska vi betala in vår köavgift till vår adoptionsbyrå eller inte? Just nu, och ett tag tillbaka har jag kännt i mitt hjärta att jag tror inte vi kommer att adoptera, men det är ändå svårt att sia om vad man vill i framtiden. Anledningen till min tvekan är att jag vet inte om vi verkligen kommer att vilja lägga 2-300 000kr till efter alla utgifter vi kommer ha lagt när vi väl "ger upp" och finner oss i att vi blir tre i vår familj. Den verkliga anledningen till att jag tvekar till adoption är dem långdragna processerna som man inte kan styra över.


Vi har planer på att köra våra 3 IVF vi har kvar, ev. några donatorinseminationer, ev. fosterbarn. Tyvärr ligger adoptionsplanerna inte så nära. Vi har nu betalat vår köavgift i 3 år, i början var jag övertygad om att vi skulle adoptera men ju längre tiden gått desto mindre övertygad har jag blivit. Det är just det som är det jobbiga, vi har betalat in nästan 9 000kr i avgifter, och senast på fredag ska ytterligare 3 000kr in om vi vill ha kvar vår köplats. Tänk om vi beslutar oss ändå för att adoptera, då kommer vi surt ångra att vi hoppade över köplatsen.

Problemet just nu är också att vi har 0 kr över till sådana här avgifter, men jag vet innerst inne att om jag velat till 110 % betalat in avgiften så skulle jag skrapa ihop dessa pengar. Så det känns inte riktigt som att det är det som är "boven".

Jag behöver hjälp och råd.....hur skulle ni tänka över denna situation? Hur skulle ni göra? Kanske en svår fråga...men jag behöver verkligen lite råd på vägen....några andra infallsvinklar kanske?!


Jag har ändå utifrån vår långa historia om svårigheter att få barn ett hopp om att allt kommer att lösa sig när tiden är inne. Visst tvekar jag ibland, men slår bort tankarna lika fort de kommer. Eller är det så att jag förnekar att vi kanske aldrig kommer få ett syskon till skruttan vår?? Det här är inte helt lätt.....