Funderar, funderar och funderar

Har haft fullt upp med massa saker, så inte en tanke har gått åt bloggen min. Under ca 3 månader har jag gått i terapi, och har fått en hel del insikter, jag kan nog säga en MASSA insikter. Det är mycket som har landat i mig och jag har förändrats väldigt mycket i mina tankar och hur hela jag fungerar. Jag kan nog säga att det är ett mirakel. Inte ens under 1 års tid med kontakt 1 gång/veckan hos kurator har hjälpt. Och sen kommer jag till denna underbara dam på 67 år och hela mitt liv vänds upp och ner, till det bättre.

Anledningen att jag startade den här bloggen var att jag ville bearbeta min/vår kamp mot vår "sekundära barnlöshet". Första dagen som vi satte igång med vår provrörsbefruktning så startade jag den här bloggen, som en symbol för att se hur lång tid det tar att få ett syskon.

Vår dotter fyller 5 år i oktober, och tidigare har jag haft en enorm panik över att jag inte vill att det ska gå för långt mellan våra kommande barn. Men av någon konstig anledning har jag vänt mina tankar.

Jag har insett att jag är inte mogen att ta emot ett barn just nu, det måste vänta....om det inte är så att jag vill få en förlossningsdepression igen. Och det är inget jag önskar min värsta fiende, så det valet var inte så svårt.

Jag förstår att jag måste komma i balans själv, jag måste få tillbaka hälsan innan jag kan ta emot ett till barn. Det känns liksom inte som något val eller alternativ, utan det får helt enkelt vänta. MEN vi har ju två försök som ligger och väntar på oss, och senast oktober 25 oktober 2010 måste vi ha genomfört vårt sista försök. Vilket innebär att vi "måste" börja oss på vårt andra försök maj/juni 2010, vilket är om 9-10 månader som jag tror är en bra tid. Med den fart det har gått nu med min terapi, så är jag nog den bästa människa jag någonsin kan bli vid den tidpunkten:)

Men allt detta tjabbel så vill jag säga att jag funderar på att byta namn på bloggen, kanske ha kvar denna blogg tills det är dags nästa IVF och köra en på sidan av....som inte hela tiden påminner mig om min tidigare ihärdiga längtan. Jag måste nog fundera ett tag till, för under den här tiden så vill jag leva på som vanligt utan att hela tiden bli påmind om att vi har svårt att få syskon till skruttan.

Här sitter jag och vilar mig på vår farstu....