söndag 15 november 2009

Dagen har börjat bra

Dagen har börjat bra, men man vet inte hur den slutar. Så ser mina dagar ut. Upp och ner, ner och upp i dagarna ända.

Igår träffade vi 5 dagar gamla N, så söt. Är otroligt glada för våra vänners skull, de har också haft det kämpigt att få barn. Tog 4.5 år för dem att få deras E som kom till via provrörsbefruktning, och nu N som kom till spontant efter "bara" 2.5 år. Så jag är glada för deras skull.

Efter besöket igår så tror jag måste reagerat, för jag blev deppig och ledsen. Har drömt om barn hela natten......så jag tror jag blev påverkad på ett negativt sätt (fastän jag inte vill). Men det går över, det vet jag för det är just nu så "färskt" alltihop. Jag reagerar till och med på gravida magar, blir på något konstigt sätt arg på dem....det var 6-7 år sedan som jag reagarade såhär, jag hoppas så innerligt att denna känsla försvinner för jag hatar den verkligen.


Men idag är det en bra dag, eller rättare sagt en bra morgon. Tror det kan vara att magen/livmodern känns bättre. Har haft väldigt ont efter skrapningen och haft en rejäl mensvärk och gott på smärtstillande dag som natt.


Medan maken tar sovmorgon har jag och skruttan redan hunnit med frukost, städning och damsugning av undervåningen. Det är nog det första jag gör i hemmet på länge. Kändes otroligt skönt.

Det är sådana här som jag just nu blir fruktansvärd arga på.........
så jobbigt för det går liksom inte att gömma dem.

Bild lånad från internet, kom inte ihåg varifrån bara.....

2 kommentarer:

  1. Att bli arg är ju också ett sätt att bearbeta. Förstår om känslan är jobbig, men kanske är den nödvändig just nu?! Du verkar iaf tillåta dig vara ledsen/arg/besviken och det är nog viktigt. Tänker på dig!

    Ps. Kul att du vill hänga med till nya stället. :)

    SvaraRadera
  2. Precis så som du känner har ja oxå kännt...

    Man hatar inte bebisarna...magarna...personerna
    i fråga utan det är hela situationen i sig..

    Man vill vara delaktig....man vill vara en av dem...man ville inte bara vara den som står o tittar på...

    Det känns som om alla går runt o är överlyckliga medans en annan står ensam kvar...

    Det känns som om ögonen brinner...hjärtat blöder o det värker i hela kroppen...

    Man vill bara skrika....men man väljer att tyst.. sväljer o lägger på ett falskt leende o låtsas som om allt är som det ska vara...

    När ja fick veta att en kompis till mig skulle ha barn förra året..så trodde ja att ja skulle dö...

    Omedvetet så högg hon mig...rakt i hjärtat... gång på gång...trodde ja skulle förblöda inombords...

    Så ja förstår verkligen precis vad du känner o går igenom....

    Men ja hoppas att tids nog så kommer du känna dig starkare..både psykiskt o fysiskt..men det får ta den tid det tar...

    Ger dig en värmande kram..o hoppas den får dig att må lite bättre...

    SvaraRadera