Läste igenom mitt tidigare inlägg och tänkte....shit 25 kg. Ni måste ju tro att jag är värsta dunderklumpen, men så illa är det inte.
När jag säger vad jag väger till folk, så tror dem mig inte. Jag är den typen som har kraftig benstomme, nu skyller jag inte alls på det. Om vi leker med tanken att jag går ner till det lägre BMI skalan så skulle jag fortfarande se "stor" ut. Hm, det här var svårt att förklara. Vissa är netta och små medans andra är "grova" (fast smala). Ni förstår nog vad jag menar:).
Hur började min övervikt då?
Skrev in mig på viktväktarna när jag var 18 år och gick snabbt ner 16 kg och nådde målvikt. Jag gick aldrig kvar för att lära mig hur jag skulle fortsätta att äta, så under några år kom kg tillbaka sakta med säkert. Sen har det väl blivit lite tarftliga försök, men inga hållbara och genomtänkta.
Sen jag började plugget för 1.5 år sedan har det ökat upp ytterligare 10 kg. Träningen avtog och mest stillasittande plugg gjorde sitt.
Så nu är det dags att bli av med dem där överflödskilona....
Är det så här smal jag kommer bli, nja det var det där med benstommen va?!
Är det så här smal jag kommer bli, nja det var det där med benstommen va?!
Ja kan oxå tala om att ja lider av sk "för många kilon..."
SvaraRaderaJa ser mig själv inte som fet...utan mer kraftig...
Antingen så har ja gott självförtroende eller dålig syn...
Ja var väldigt smal som liten men började gå upp i mellanstadiet o sen framåt...
Ja har aldrig blivit mobbad för min vikt..eller
att folk har "tittat snett"...inte som ja har märkt av i alla fall...
Visst så har man tänkt tanken att "tänk om ja vore smalare" då skulle den där tröjan passa bättre men inte så att ja har lidit för min övervikt...
Ja har aldrig försökt att bantat men det beror väl på att ja alltid har trivts med mig själv...
Eller rättare sagt nästan alltid för ALLA har vi någon gång då o då dåliga dagar oavsett om man är kort eller lång...tjock eller smal osv....
Men när ja sökte hjälp för att min kropp hade slutat "fungera" då kom smällen..
Ja var för tjock....skulle ja bli med barn så var ja tvugen att gå ner en massa kilon..
Så sa doktorn...o det var väl...nja inte första gången men en av få gångerna som man verkligen tog till sig att man är tjock..
Ja kan säga att ja är tjock men ja själv tycker inte att ja lider av fetma....fetma lider de av som är extrema...o så tjock är inte ja...
Alla har vi olika syn på saker o ting...
Vet att ja borde gå ner för både kropp o själ..men det är lättare sagt än gjort..o tyvärr så har ja inte karaktär till det....
Men det kanske kommer....nån dag....
Men trots min övervikt o min kamp om att bli med barn så har ja bevis på att ja lyckades...
Den läkaren som sa att ja var tjock o måste banta innan ja skulle få hjälp mot min barnlöshet träffade ja inget mer medans alla de andra läkarna som ja träffade hjälpte mig..
Visst påpekade de att det var bra att gå ner i vikt men de la inte vikten på min storlek utan på hur de skulle hjälpa mig att bli med barn...
Så ja vet hur det är att kämpa mot både extrakilon o ofrivillig barnlöshet..
KRAMAR...