En dröm.....

En dröm som jag vill uppfylla är att ha ha all bas hemma/inomhus vitt, och så byter man textil som gardin, mattor, kuddar efter årstid och humör.

Nån gång:)

Dessa lampor är jag väldigt sugna på, kortet är fotat från en inredningstidning.

Varmt

Hej där i sommarvarmen. Skulle bara kika in, har haft fullt upp med annat, som tex att överleva värmen.....jag är såndär som klagar höggljudd om det blir för varmt. Är inte alltid så poppis:)

Ska prova att cykla på min cykel, kanske det svalkar....

Pool eller havet?

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker bäst om, vår egna lilla blå minipool eller havet. Båda har sina stunder.....den frågan får nog vara osagt så länge.

Idag blev vårt trädgårdsland nästan klart, nu ska bara barkflisen på i gångarna och sedan så....hoppas det inte är alltförsent med att så bara....jag får satsa rejält med "sådden" till nästa vår istället:)

Maken jobbar sent/natt idag så jag och skruttan ska ha tjejkväll med jordgubbar framför en film. Imorgon blir det havet med granngänget.

Hoppas ni alla haft en trevlig dag!

Vår "poolutsikt" från köksfönstrena.

Min familj ikväll

Åkte själv till kliniken idag och träffade vår läkare på kliniken vi går på. Det kändes faktist rätt okej, fick sitta där och prata om typiska tjejtankar i fred. Först tog det emot att åka ensam, men jag ångrar inte en sekund. Vi pratade om det misslyckade IVF försöket, och om framtida, hur vi ska gå tillväga.

Sist hade jag 29 äggblåsor som resulterade i 5 mogna ägg. Jag fick 150 GonalF, och på dag 7 var vi tvungna att minska till 112.5 enheter och läkaren menade på att det kunde av den anledningen blivit så att många ägg "la av" för att de inte fick den dos de behövde.

Så nästa upplägg är att jag ska äta p-piller på dag 1 i menscykeln, och äta dessa i minst 14 dagar för att på en torsdag börja spruta i 13-14 dagar mecd 125 enheter (ej Gonal F, utan någon annan sort). Samt ev. bromsspruta från dag 6.

Vi besämde också att vi ringer när vi vill köra igång igen, så skickar de bara iväg recept, vi hämtar ut och kör igång. Känns bra, så slipper vi boka in ny läkartid etc. Vi har ju två IVF försök till som måste vara avklarade senast 25 oktober 2010, så än så länge har vi exakt 1 år och 4 månader på oss. Eller rättare sagt jag ska bli starkare och få mer ork än bara klara vardagen.

Så nu har jag bestämt mig from i övermorgon så ska jag ta verklig semester och leva för dagen. Njuta av den "äckliga" varmen, bada i vår "pool" och havet, äta MASSA jordgubbar och göra det som faller mig in. Varför i övermorgon, jo för jag måste bara få älta i en dag till coh vara lite ledsen över att det är orättvist att man inte kan få barn på beställning.

Vill visa bilder på min famil som står för min man som man ser i "bakgrunden" och vår katt som har hittat en skön mysko ställning i makens knä. Kortet längst ner till vänster visar en trött katt som inte kom längre än några meter för att få ta sig en gäsp. På övervåningen befinner sig vår skrutta och tittar på Tarzan innan läggdags.

Här hemma så har vi varannan kvällsläggning för skruttan, och jag kan ju inte låta bli att tycka det är lite skönt när det är makens tur med nattningen. Att få en lite ledig stund i sin ensamhet och bara knappa lite på datorn.

Besök till kliniken imorgon

Efter vårt misslyckade IVF försök så ville kliniken att vi skulle vänta någon vecka för att höra av oss för att boka en tid för ett återbesök. Det har gått mer än 1 vecka, närmare 2 månader har gått. Orken har inte funnits efter vårt misslyckande, för det är inte direkt så att maken tar telefonen och bokar in en tid.

Eftersom jag vet att IVF kliniken stänger för semester nästa vecka så ringde jag idag för att boka in en tid, som jag tog förgivet skulle bli efter sommarsemestrarna. Men vi blev erbjudna en tid redan imorgon kl. 14. 30. Paff som jag var tackade jag ja....utan att tänka på att jag och maken är väldigt förkyld fortfarande. Jag är iförsig snart fri det, men maken kommer inte långt ifrån sofflocket.

Först tänkte jag avboka tiden, men det tog emot och jag började tänka varför. Efter jag fick tiden så insåg jag nog att det skulle vara bra för mig att få ett bra avslut inför sommaren och inte bara skjuta upp besöket, så vi bestämde att jag åker själv och förmedlar allt till maken sedan.

Det tar emot lite, för jag har varit stenhård på att VI gör det här TILLSAMMANS. Och jag försöker inbilla mig att vi båda är lika angelägna om fakta etc kring IVF, men sanningen är väl inte riktigt så. Jag vill ha koll, vill ha så mycket information som möjligt, maken är inte så, utan helt tvärtom....för han vill inte ha koll, han vill ta dan som den kommer och leva här och nu.

Kvällsolen i några av våra fönster i vardagsrummet....ser lite tråkigt ut utan blommor. Men vi hade några murgrönor på båge som jag tröttnade på. Så länge jag inte hittat några som jag trivs med får det vara tomt.

Dagens projekt

En dröm om ett eget trädgårdsland började för 6 år sedan, när vi köpte vårt första hus. All renovering ute och inne tog all vår tid i de 5 år som vi bodde där, så det närmaste jag kom i planeringen av trädgårdslandet var ett par pallkragar jag lyckades få.

Så för 1 år sedan när vi köpte vårt nya hus med en stor trädgård, såg jag framför mig vart trädgårdslandet skulle vara. Så i våras skars gräsmattan ut för att läggas på en annan plats. Sen tog all kraft och energi slut, har mått sämre en period i samband med vår "första" IVF.

Förutom förkylningen som fortfarande tagit min kropp i besittning, så har det börjas smått igen i trädgårdslandet....se korten från dagens dagsvark.

Här planeras det för trädgårdsland,

pilstaketet ni ser i bakgrunden satte vi tillsammans med våra grannar i april.

Lite markduk för att hålla ogräs borta, och skilja grus mot barkflis åt.


Kantsten för att underlätta gräsklippningen.

Pallkragar som vi haft ett par år, men aldrig orkat gjort något åt dem. Så de fick följa med från gamla huset till det nya där det finns massa av plats. I våras målade jag dem med falu rödfärg. Den svarta plasten har jag för att hålla fukten borta från trät, så de håller några år till.

Förkylning

På midsommarafton blev det den tradiotionella sillunchen hos svärföräldrarna tillsammans med svägerska och man samt gammeltanterna.

Det var planerad grillkväll med grannarna, men jag fick en sån enorm längtan till min syster coh föräldrar som befann sig på landstället ca 5 tim bilresa hemifrån oss. Så jag frågade maken om han inte var sugen på en liten tripp till landet.....*flirt, flirt*, egentligen var han väl inte det minsta sugen att tillbringa midsommarkvällen i bil. Men han såg väl min längtan så när vi var hemma packade vi väskan och styrde kosan neråt i landet.

På vägarna var det nog bara vi, så vi lyckades köra ner på 4 tim, så vid åttatiden på kvällen var vi framme, och eftersom min kära familj inte visste att vi var på väg till dem blev de smått överraskade.

I söndags kom vi hem och igår låg vi nerbäddade med feber, förkylning, halsont och hosta.....det vi inte visste var att de flesta på landet var / hade precis varit sjuka.

Vi åt god mat hela tiden, ena kvällen blev det grillad kyckling och lax.

Och mycket lat.....

Blomlådor önskas

Oh, längtar tills jag kan få sådana här blomlådor. Dem är SÅ fina. Jag vet, det är bara snickra lite. Men orken ska finnas också.....

Igår blev det både läkarbesök i Sthlm och träff med min terapeuft. Det är så coolt hur jag är på bättringsväg, kan inte fatta på bara 5 veckor.

Bild lånad från vimmelmamman.

Återhämtning

I lördags blev den en riktig fest, var SÅ länge sedan jag hade Så roligt. Taxin rullade in på grusgången vid fyra på söndag morgon, och tyvärr var jag fortfarande full när jag vaknade så maken fick ta hand om skruttan hela söndagen. Steg upp vid 16 tiden, rätt lagom till att åka iväg och inköpa kvällens middag = pizza.


Så härligt att kunna hänga ut tvätten, den torkar på nolltid och lutkar alltid så juvligt!

30 årsfest

Idag är vi bortbjudna på 30 årsfest, hos en av mina bästa kompisar. Hon är kock, och kan verkligen det där med mat. Det dukas alltid upp mängder på buffèn, hon är helt otroligt. På inbjudan stod det att man ska medtaga badkläder, så ett dopp i deras pool blir det nog trots det molniga/kalla vädret.

När ska mina tankar om syskon släppa, så jag kan börja jobba med mig själv?! När jag sist var hos min terapeut menar hon att min syskonlängtan (utifrån hur jag pratar) är ett substitut för något som jag inte har balans i. Hon pratar om fixering......Jo, det är ju inte så att man inte blir smått fixerad efter 9 års svårigheter.....vafan förväntas av en?! Ska man inte slänga in lite besatthet också...:)

Vår dotter är 4.5 år gammal, vi har inte ätit p-piller sen hon föddes men inte heller jobbat aktivt på egen väg att få barn, det är för inte så länge sedan som vi sa att vi skulle sätta igång med att få ett syskon via IVF. Så jag har väldigt svårt att lägga den längtan på hyllan bara sådär, har man en längtan och önskan så har man.

Vårt andra barn, M som liten för ca 1 år sedan. Hjälper matte att skriva på datorn.

Vinden är rensad

Efter 4 timmar är vi nu färdiga med all rensning och organisering på vinden. Det är SÅ skönt. Så allt bråte däruppe består nu av ett gäng fönster med spröjs som ska till vår planerade inglasade veranda, miljarder av barnkläder från stl. 50-92, barnleksaker och tillbehör. Målarfärg, utklädningskläder (som jag älskar), gamla skolböcker...som är utrensat ordentligt, fotoalbum (japp, vinden är isolerad), tavelramar som inte har kommit upp ännu på våra väggar i nya huset (har beslutsångest vart dem kan "klämmas upp") och sist men inte minst våra tält och sovsäckar.

Idag har jag även varit i Sthlm på läkarbesök som gick bra, ska dit nästa onsdag igen för ytterligare bedömning. På måndag ska jag till min vårdcentral för att lämna massa blodprover för att kolla alla ämnen i min kropp så jag är "balanserad" och inte har brist på något.

Undrar om man kan få se ut såhär efter 16 veckors behandling på SÄC,

kan man beställa det tro?

Upp och ner

Jäklar vad mitt tillstånd växlar upp och ner. Igår var en riktigt, riktigt sk-t dag. Idag lite bättre. Så jag beslutade för att efter lämnat skruttan och maken vid dagis/jobb träna lite på gymmet, men som vanligt glömmer jag att de har stängt på onsdagar så det blev en timmes promenad längst Ringvägen där vi bor. En helt fantastiskt promenadsträcka vid havet.

Jag undrar om det är min terapi som sätter igång saker hos mig, för det kommer sådana känslor som jag aldrig upplevt tidigare. Idag ska jag och pappa iväg tillsammans, för vi ska grotta oss i hur min barndom har varit.

Fick precis ett telefonsamtal från min ena syster, hon försvarar pappa och jag förstår för när jag sitter där framför min terapeut så försvarar jag också pappa. Terapeuten menar att pappa inte har skyddat oss mot alkoholismen, skyddat oss från vår mor. Jag förstår vad hon menar, men vill inte min pappa något ont, för han en väldigt stark och betydelsefull person i mitt liv och har alltid varit det. Under samtalet så slår det mig att min syster har inte fått tagit den hårda smällen som jag, det var jag som försökte rädda familjen. I tonåren var det jag som sökte hjälp både i skolan och hos socialen. Det var jag som försökte hålla upp familjen, eftersom ingen annan gjorde det. Pappa var på resande fot 300 av 365 dagar och mina syskan stack tidigt.

Jag märker hur hon vill förstå, men hon lyckas inte. Hon slätar över barnlösheten och förstår inte hur jag kan må som jag gör.....men hon vill verkligen, hon försöker verkligen och det gillar jag skarpt.

Bilerna är lånade från en annan hemsida.

Verkligheten är ikapp....

Verkligheten kommer ikapp en, det går inte att undvika. Känner mig ledsen och frustrerad över att inte kunna bli gravid när man själv vill, och när man själv anser det passar bäst.

Det är många som är gravida, och jag kan inte hålla kvar min skyddsmur runtomkring mig. Alla träffar mig lika hårt i hjärtat, fast jag kämpar emot.

För 3-4 månader sedan fick vi missfall. Det visade sig att vår granne, min allra bästa vän sedan vi flyttade till vårt nya hus blev gravida samtidigt som oss....på alla hjärtans dag. Men det enda lilla problemet för mig är att de fortfarande är gravida. Det har gått i vågor med hur jag känner inför hennes växande mage, och just nu är det kämpigt. Det tog ett tag innan vi pratade "ut" om det som hade hänt. De var "rädda" och tassade på tå (de har också varit barnlösa tidigare i ca 4-5 år, och fick sin dotter via provrörsbefruktning och hon är nu 2.5 år). Vid ett tillfälle så pratade hon om att "egentligen kan du inte tycka illa om att vi är gravida eftersom vi också har haft svårt att få barn". Jag håller med, det borde vara så....men så är det inte, jag hade lust att ge henne en känga så hon flög och aldrig mer kom tillbaka. När vi träffas, så pratas det bara om barnet, och barnets rum, vad barnet ska heta etc....jag ler och nickar och vill bara därifrån. Jag undviker henne, jag försöker mötas men just nu är det j-vligt svårt.

Min svåger och hans nyblivna fru, tänker kasta p-piller karta, och bli gravida....så det är bara vänta på det "positiva" beskedet......*jippi*....not!!!!!

Det är så mycket mer som jag inte ens orkar skriva om.......

Men ni har säkert redan förstått att jag är ledsen för att vi inte kan få barn på naturlig väg, och "kostnadsfritt". Känns så jävla hopplöst och bittert. Jag mår riktigt dåligt just nu, och har väl egentligen gjort en längre tid. Och vi har väl "bestämt" och fått rådet av läkare och terapeut att det är ingen mening att försöka få ett barn just nu, för jag förmår ändå inte att ta hand om det för jag måste bli starkare själv.

Men när blir jag stärkare då??? Maken började prata om ett år, ett helt jävla år........och jag som vill få ett syskon NU. En del säger; ja, men ni har ju skruttan.....nöj er och gå vidare. Dessa snälla rara personer vet inte mer, för det är dem som har fått sina barn på beställning, det är de som inte kan stava till barnlöshet. Just nu i denna stund, vill jag förbanna dem alla.

Jag har alltid velat få många barn, minst 4 stycken. Maken ville ha 2 så vi kompromissa till 3. Men det blev inte som vi ville. Vi har ett, och vi önskar innerligt att få ett till, sen ger vi kanske upp. Jag är rädd att min familjebild aldrig kommer att bli komplett, och att jag kommer att sörja över det. Jag är bara så glad att vi började i tid, när jag var 20 år kastades p-pillrena, det är 9 år sedan och endast ett barn har "levererats". Det var inte så det skulle bli, det var inte mitt livsöde som jag hade planerat.........

Jag i v. 31 med skruttan........jag drömmer om en till graviditet.

Utvilad och kärleksfylld

Helgen har varit alldeles underbar. Vi har vilat, ätit god och mycket mat, älskat, badad bubbelpool, ätit lyxig hotellfrukost, träffat kändisen Björn Skifs, lånat cyklar och farit runt i staden som vi var i, hyrt film på hotellrummet........helt otroligt underbart.

Imorgon ska skruttan på dagis, så det blir min första ensamma dag på mitt sommarlov. Jag ska bara ta vara på mig själv, och göra sådant som gör gott för mig.

Kramar till er!

Vår skrutta, vid kräftfisket för två år sedan.

Weekend

Idag drar jag och maken iväg på en weekend, på hotell, bara för oss själva. Skruttan ska vara hos farmor och farfar hela helgen.

Ska bli så lyxigt skönt att bara rå om varandra, gå på bio, sova länge, bada bubbelpool och äta gott.

Ha en trevlig helg!

Vårt ved- och redskapsförråd projekt....

Skruttans kusin

Längtar till när man kan åka till stranden, ha med lite picknick och bara mysa. Känner mig starkare idag, hoppas det håller hela dagen. Ska på bio ikväll i Stockholm, syster har gratisbiljetter till Sandra Bullocks nya film....återkommer om hur den var.

Ha en bra dag!

Skruttans kusin för två somrar sedan. Det skiljer 16 tim på dem i ålder, det är häftigt att se hur lika men samtidigt hur olika de är. Undra hur det skulle se ut om de var av samma kön.

Inte bara en dipp

Skrev om min dipp igår, om jag ska vara ärlig så har jag dippar varje dag tror jag. Är låg, trött, sover mycker, ångest och en oro som inte vill ge sig av. Så det är väl tur att jag går hos A-C som jag kallar min dam som jag går och snackar hos.

Enligt henne så är det min barndom, med en alkoholiserad mor som gjort mig till den jag är. Jag är inte jag enligt A-C, utan har dolt och gömt mina känslor och jag har använt mig av förnekelse....läskigt men jag tror det är sant. Så det håller vi på att jobba med nu.

Som jag har skrivit tidigare, har jag för ett år sedan varit sjukskriven i ett år pga utmattningsdepression. Vi hade haft det tufft rätt länge, med 4.5 års barnlöshet, 4-5 års totalrenovering av vårt tidigare hur, jobbade mycket, maken fick cancer för 2 år sedan. Jag gick då hos en kurator i ca 1 år, men fick ingen direkt hjälp. Nu är jag så trött på allt, vill bara må bra och känna lycka. Även maken ville se förändring, så han bokade tid hos A-C och körde mig dit. Han och skruttan väntade på mig, när jag var klar efter 1.5 tim så körde vi hemåt. Och jag är så tacksam för det, för äntligen ser jag en hjälp som är på väg......Och A-C har rätt, jag måste må bra innan jag kan tänka på ett syskon igen.

Efter vår USA resa i julas, så kom vi hem till en lägenhet som skulle renoveras. Det var farmors gamla, där pappa är född. Hon har bott där i typ 60 år utan en enda renovering. Så nu när hon bodde på ålderdomshem, så var det dags att sälja den.....efter en hel del renovering. Så jag och maken stod för förvandlingen medans pappa fick agera elektriker och mamma städerska.


Före i min pappas gamla sovrum, han älskade guld så det blir guld i tak, på väggar och kontakter.

Efter förvandlingen (samma rum).

En liten dipp....

Hittade hemsidan till damen jag går hos....och där står det bl.a. om:

"Välkommen ..........arbetar med att leda människor till hjälp till självhjälp till en livsstillförändring, för att få mer insikter till ett friskare liv. Mina metoder är samtalsterapi med kognitiv och holistisk inriktning. Jag arbetar även med energimedicin, kroppsterapi och har kurser och föreläsningar i livsstilsförändring och stresshantering. Samt att jag handleder människor från ett beroende och medberoendeproblem till att skapa ett friskare liv. Genom utbildning och egna erfarenheter har jag utvecklat en unik terapiform. Det gör att jag arbetar med både orsak och verkan i stället för symptombehandling. Under alla år som jag har arbetat med olika svåra problemlösningar har jag sett att det är viktigt att arbeta med "hela isberget och inte bara med toppen". Tankefältsterapi alg (TFT) som är en energibehandling som ger snabbt och effektivt hjälp till självhjälp. TFT är en bro mellan västerländsk kognitiv och -österländsk filosofi"

Låter det inte bra, nästan för bra. Men jag tror på det. Idag var det mitt andra tillfälle hos henne, och jag tror verkligen att jag kommer att bli en bra och glad människa när jag är "klar" hos henne. Vi pratar också en del om min önskan om syskon, hon menar att jag inte är mottaglig för ett barn psykiskt, för jag kan inte ge den kärlek som ett barn kräver. Och anledningen är att jag mår för dåligt just nu, och hon har rätt, så förbaskat jobbigt rätt.

Men så tänker jag, vad händer med vår skrutt som redan är 4.5 år, är hon skadad för livet nu? Men nej -hon kommer också bli en vettig människa.

Även ifall det hjälper mig massa att gå till denna dam på sin mottagning så är det lika jobbigt varje gång när man vänt ut och in på sig själv. Jag blir både trött, svullen i ögonen efter allt gråt och får en tomhet som inte går att beskriva.

Min mor och fars nyinköpta husbil.....som är världens längsta på världens minsta däck:)